2014-05-03

9 - Pain In The Ass

 
12 december 2002 – 11år tillbaka.

 

Han hade väntat länge. I nästan över en timme på den mörka gångvägen.

Han började frysa och drog munkjackans huva över huvudet. Decemberkvällen var stjärnklar och kall.

Kylan bet i fingertopparna. Han blåste i händerna, stampade fram och tillbaka över den hårda snön i hopp om att få tillbaka värmen. Men han tänkte inte ge upp. Han skulle inte lämna fören han fått en liten skymt av henne. Han stirrade hoppfullt upp mot hennes fönster som lös.

Han kunde se en silhuett genom de tunna gardinerna men det var inte tillräckligt. Han tog ett steg framåt när någon ställde sig i fönstret. Det var hon. En orolig skugga vaknade upp inom honom. Hon såg bekymrad ut.

Han kunde se det genom hennes kroppsspråk, de hopsjunkna axlarna, de stela rörelserna, munnens spända streck och den tunga blicken som stirrade rakt ut i mörkret, på eller över honom visste han inte.

 

Med snabba steg gick han därifrån. Han kunde inte bara ignorera den vibrerande mobilen längre.

Han visste att han skulle få mycket skit för att han inte svarat. Hans chef skulle antagligen döda honom rakt över, utan någon plåga eller så skulle han plåga honom först och sen döda honom. Han fick bara hålla tummarna på det första alternativet. Utan att visa någon rädsla som helst steg han in i den stora byggnaden.

Nutid:
 

Det praktiskt taget kokar inom mig. Jag vill bara slå till något. All ilska irrar runt inom mig, flyter runt med mitt kokande blod och sticker mot mitt skinn. Som om den vill ut, och det vill den.

Förbannat slår jag till vasen som står på byrån. Ett förfärligt krasch skar i öronen.

Jasmyn tar skräckslaget ett steg bakåt med tårarna rinnande nerför kinderna.

”Hur kunde du vara så fucking dum? Du vet att vi måste hålla en låg profil och så går du till närmsta klubb och leker hora.” spottar jag med mina ilskna ögon stirrandes på hennes mörka ringar under dem rödspränga ögonen.

”Du behöver inte skrika!” skriker hon tillbaks med en sprucken röst, vänder på klacken och springer upp för trapporna men stannar plötsligt tvärt.

”Och du kallar mig hora? Din egen syster. Om någon är en hora i detta huset så är det du, en jävla äcklig manshora!” Chockad stirrar jag efter henne när hon ännu en gång vänder sig om och springer upp för trapporna tills hon är borta ur mitt synfält. .Jag orkar inte med henne mer. Att hon utan mitt tillstånd gått ut med såna så kallade vänner som visar sig vara falska. Hur kunde hon lite på dom när hon bara känt dem i en dag? Jag skakar vansinnigt bort tankarna. Desto mer jag tänker på hennes handlingar desto rödare blir min syn av all ilska som bubblar inom mig.

”Justin, du överreagerar nog liite för mycket!” Jag snurrar runt och ser Dreak stå lutat mot dörrkanten som leder till sällskapsrummet. Hans vassa, blåa ögon borrar sig in i mina och ger signaler på att jag ska lugna ner mig. Jag fnyser och vänder mig om. Med en smäll stänger jag igen dörren bakom mig, tar upp luvan och gräver ner händerna i jeansfickorna.

Av flera tusen andeledningar hoppade vi över skolan idag och en av dem tusen anledningarna var för att Jasmyn inte kom hem förens nu, klockan sex på eftermiddagen.

Jag riktar mina steg mot parken vi var på igår. Min blick glider rumt i parken efter kanske någon människa men ser inte en enda mänsklig varelse. Är det alltid såhär övergivet? Denna stad är jätte stor men ändå ser man nästan inga människor på gatorna, i alla fall i detta område.

Alla husen är vita och stora med höga grindar korsande runt husen så jag antar att bara dem rika har råd med att bo här. Jag stannar till i mina steg när jag ser en gestalt sitta lutat mot ena grinden.

När jag kommer närmre ser jag att det är ingen mindre än Penny. Tjejen som är rena pain int the ass men ändå styr jag mina steg mot henne. Medan röken sipprar ut mellan hennes läppar kollar hon upp på mig som ett fårgeten.

”Och vad vill du då?” suckar hon bittert. Utan att svara sätter jag mig ner jämte henne.

Hon vänder bort blicken medan hon drar in ännu ett bloss. Hennes ögon såg en aning glansiga ut medan hennes rörelser var stela.

”Har det hänt något?” frågar jag ytan att släppa blicken från henne.

”Det har inte du med att göra.” fräser hon. Hennes hårda blick mjuknar en aning och övergår till sorgliga.

I vanliga fall hade jag bara skakat på axlarna och inte brytt mig men nu kunde jag inte undgå att känna lite samvete och skuld. Varför jag känner så vet jag inte.

”Är det kärleksproblem?” gissar jag. Penny är en tjej med det perfekta utseendet och med dem hungriga blickarna hon får av killarna och dem nästan avundsjuka blickarna av tjejerna antar jag att hon är en av dem mer populära i skolan. Och alla populära har ju en en pojkvän, så som prinsessor har en prins.

”Vafan, nej!”

”Familjeproblem?” Bingo. Hon sänker sin blick och rycker på axlarna.

”Nå.. ska du inte öppna upp dig?” frågar jag efter en lång tystnad med ett flin gömd i mina ord. Med höjda ögonbryn kollar hon på mig.

”Är du en jävla psykolog eller vadå?” fräser hon.

”Kanske jag är!” Rycker jag på axlarna. Hon suckar högt och fimpar det lilla som är kvar av cigaretten.

”Det är ingenting! Okej?” tjuter hon och slår ut med armarna.

”Varför ser du så nedstämd ut då?” ifrågasätter jag.

”Jag är inte nedstämd. Bara irriterad på min mamma.” Jag slickar mig om läpparna när jag inte vet vad jag ska säga. Jag brukar liksom inte sitta och prata om folks problem och varför jag bryr mig just nu vet jag inte. Det är mycket jag inte vet nu för tiden. Hon såg bara så ensam ut.

”Hon ska alltid kommentera något negativt vad jag än gör och inte nog med det! Nej nej. Nu har hon plötsligt fått för sig att jag är deprimerad och måste ta tag i mitt liv.” Hon tar ett djupt andetag när hon pratat på i ett enda andetag, så snabbt att jag själv nästan inte hann med.

”Är du det då?” frågar jag försiktigt. Oförstående kollar hon upp på mig.

”Ja, är du deprimerad?” Hon vänder bort blicken och börjar pilla med sina naglar.

”Nej!” viskar hon plötsligt.

”Jag är bara så trött på alla!” fortsätter hon. Helt ärligt är jag förvånad. Hon verkade vara en sån bortskämd unge som har livet alla tjejer bara drömmer om men jag antar att jag hade fel. Jag biter mig tveksamt i läppen.

Är det nu jag ska ge henne en kram? Eller berätta att jag finns här?

Jag har för mig att dem gjorde sånt på filmerna Jasmyn tvingat mig att kolla på.

Tillslut flyttar jag ett steg närmre henne och lägger ena armen om hennes midja innan jag drar henne närmre mig, utan att säga något. På hennes stela kroppsspråk tar jag det som att hon är obekväm i den sitsen så jag kramar åt lite extra. Tveksamt lägger hon sitt huvud på min axel.

Nästa dag:
 
Jag ger spegeln en sista blick och tar ett djupt andetag innan jag tar tag i min väska och slänger den över ena axeln. När jag kommer ner står Chris vid kylskåpet, Justin lutande mot ena köksväggen och Scott sittandes vid bordet med mobilen upptryckt i ansiktet. Jag harklar mig för att få allas uppmärksamhet och pekar med tummen mot hallen.

”Ska vi åka?” frågar jag nästan likt en viskning.

”Vi går ingenstans förens du ätit något!” och självklart var det Justin som öppnade sin stora käft.

”Jag är inte hungrig!” Lägger jag armarna i kors. Frågande höjer han på ögonbrynen.

”Hörde du inte vad jag sa?” säger han sammanbitet.

”Hörde inte DU vad jag sa?” fräser jag tillbaks. Han ska alltid bestämma och styra. Jag är så trött på det, jag är så trött på honom.

”Ska jag behöva upprepa mig?” Jag morrar och stampar likt en femåring med ena foten innan jag surt tar ett äpple ur den orörda fruktskålen. Äcklat tar jag en tugga av det äckliga äpplet. Äpple är en av dem äckligaste sakerna som finns men jag äter hellre det än att höra Justin´s irriterade röst.

”Nöjd?” utan att vänta på ett svar vänder jag på klacken och går ut till bilen som jag surt hoppar in i, ätandes på det torra äpplet.

"Nöjd?"
 

Med blickarna på oss går vi genom den långa korridoren. Chris snabbar plötsligt på sina steg innan han går mot en blondin. Om hon hetter Candcie eller Bendcie kommer jag inte ihåg.

Jag känner hur Justin stelnar till vid min sida. Jag kollar upp på honom och ser att han har blicken på brunetten jag inte kommer ihåg namnet på. När tjejen möter Justin´s blick stelnar även hon till.

Hon börjar nervöst tugga på sin underläpp medan hon kollar runt.

”Hej jag är Bendcie, du måste vara Jasmyn?” Förvånat nickar jag ock skakar hennes hand.

”Trevligt att träffas.” ler hon när hon släppt min hand.

”Detsamma!” mumlar jag tillbaks och pressar fram ett leende.

”Jag är Taylor.” Jag hälsar även på honom med ett leende. Min blick hamnar på brunetten som nu satt armarna i kors och bet på sin ena nagel. Hon blänger surt på Bendcie när hon puttar till henne och gör en gest mot mig. Brunetten inspekterar mig nerifrån och upp, tar ett tvekande steg och sträcker ut handen som jag försiktigt tar tag i.

”Och jag är Penny!” ler hon och skakar min hand.

”Jasmyn!” Därefter står alla bara tysta tills Justin bestämmer sig för att bryta tystnaden.

”Ja då går jag!” Med dem orden sagt börjar han gå det motsatta hållet vi kom ifrån.

Jag märker hur Penny besviket kollar efter honom. Som om hon ville att han skulle kramat om henne och sagt hur trevligt det var att träffa henne. Men Justin är inte en sån om hon redan inte märkt det.

Han vet knappt vad ordet tack betyder.


 

Jag vill höra allas åsikter så kan ni snälla ta två minuter ur eran liv och slänga iväg en kommentar?

 
Och anledningen till att kapitlet inte kommit ut tidigare är för att jag inte varit hemma dem senaste dagarna. Firade min födelsedag två dagar, sen valborg och sen åkt iväg lite med familjen. <3
 

2014-04-27

8 - Shut up!

Slut upp med den där fucking attityden!” spottar jag giftigt mellan tänderna.

Släpp mig!” hon gör ett försök i att putta bort mig men misslyckas då jag tar tag i hennes handleder.

Sluta, du skadar mig!” Hon gör ännu ett försök med att putta bort mig.

Hon biter sig hårt i läppen och vänder bort huvudet när jag närmar mitt ansikte.

Är du rädd, babe?” viskar jag med ett glädjelöst flin.

Hatet var omöjligt att missa när hon ilsket möter min blick.

Bara för att jävlas ännu mera låter jag min nästa nudda hennes medan jag -medvetet- flåsar mot

hennes läppar. Hon morrar till och puttar till mig, denna gången lite hårdare, får mig att släppa hennes handleder och stapla ett steg bakåt.

Jävla äckel!” hon vänder på klacken och börjar snabbt gå därifrån, bort från mig. 

Med ett skratt skakar jag på huvudet.

 

 

Utan att släppa blicken från skärmen gräver jag ner den silvriga skeden i den stora lådan innan jag försiktigt för den mot munnen.

Trots att jag nästan ätit upp mer än halva av glassen njuter jag mer för varje sked jag tar.

Caramel Chew Chew är nog den bästa smaken som finns. Ett stön lämnar mina läppar medan jag lutar mig tillbaka.

För att njuta så mycket som möjligt av choklad och kola smaken biter jag så sakta det går på de stora kakaodopade kola bitarna. Det är skönt att sitta nergrävd bland massa filtar och kuddar medan regnets små vattendroppar smattrar för fullt mot fönstret.

Från soligt väder hade mörkret plötsligt tagit över och get ifrån sig små regndroppar som blivit fler och fler för varje sekund. Men jag gillar det. Det känns så härligt och mysigt på något sätt. Att söka efter värme genom att gräva ner sig under dussins filtar och täcken, burra ihop sig och sätta på någon härlig film eller serie. I mitt fall var det Gossip Girl.

En serie jag aldrig tröttnar på.

Man kan bara glömma allt, glömma verkligheten, sjunka in i serien och låtsas vara en av karriärerna.

Jag har alltid velat bli en skådespelare, en filmstjärna.

För då behöver man inte vara sig själv, man låtsas vara en annan och då hade jag fått glömma alla problem i verkliga livet och låtsas vara en annan, för ett tag i alla fall.

Mina tankar avbröts av ett plingande från min mobil.

Jag sträcker min lediga hand efter den medan jag med andra handen lägger ifrån mig skeden.

Från Candcie:

Vi måste prata. Är hos dig om 5min. Puss!

Jag suckar ljudlöst men knappar ändå in ett okej. Jag pausar avsnittet som spelades upp och reser mig upp.

Det knarrar till i hela kroppen när jag sträcker på mig då jag halv legat i samma position i snart två timmar.

Med stela ben går jag fram till helfigursspegeln och sätter upp håret i en slarvig bulle mitt på huvudet.

Ett par bekväma mjukis shorts och ett kort linne sitter på min kropp. Efter händelsen med Justin hade jag stuckit raka vägen hem, trots att det tagit tjugo hela minuter. Så fort jag kommit hem hade jag slängde av mig alla kläder och tagit en dusch som doc blivit ganska kort för att vara jag.

I vanliga fall brukade jag stå under duschens varma strålar i evigheter.

Så det är tur att jag har ett eget badrum, inte för att dem andra är hemma så speciellt mycket. Mamma är på jobbet hela tiden och min bror, ja han vet jag inte vart han håller hus.

När jag tänker efter har han varit borta ovanligt mycket den senaste tiden.

En svag knakning hörs och ingåendes kommer Candcie med ett litet leende på läpparna.

Jag ger henne en snabb kram innan båda sätter sig på min stora säng.

Vad har du gjort dom senaste timmarna då?” Jag rycker på axlarna och gör en gäst mot datorn och den stora Ben and Jerry burken som jag flyttat till skrivbordet.

Har bara latat mig framför Gossip Girl, du då?” Med ett flin nickar hon och smackar sedan med läpparna.

Jadu.. vad har jag gjort dom senaste timmarna?” Hon ger mig en menande blick, jag sänker blicken. Nu kommer det.

Jag har varit i skolan och det borde du också varit.”

Vad är det mellan dig och Justin egentligen? Känner ni varandra eller vadå?” Fortsätter hon. Jag suckar irriterat och slår ut med armarna.

Du förstår inte, ingen förstår!” Utbrister jag.

Hur ska vi förstå när du inte förklarat?”

Det är just det. Jag vet inte hur jag ska förklara.” Jag kollar mig upprört runt i rummet i hopp om några ord som skulle kunna beskriva alla känslor, tankar och allt som skakar om mig inifrån.

Försök!” uppmuntrar hon och hoppar lite närmre mig.

Är det konstigt att drömma om en kille, som man aldrig sett i hela sitt liv och tror att det bara en kille hjärnan fantiserat ihop och sen visar det sig att han faktiskt existerar?” Hon biter sig tveksamt  på läppen, som om hon vill säga någon men inte vågar.

Det kanske bara är ödet?” hon kollar lungt på mig.

Vadå ödet?” suckar jag nästan upprört.

Dem är ens inte lik varandra eller jo dom ser likadana ut men dem är ändå annorlunda från varandra..” jag skakar bort det hela med handen när jag inte vet hur jag skulle formulera mig.

Kan vi snälla byta samtalsämne?” suckar jag. Candcie ler förstående och nickar.

Jag tror att Justin bara är lik killen i dina så kallade drömmar.” Jag nickar, både för henne och mig själv.

Det är inte samma person. För Justin har en annan stil, en sexig kropp fylld med tatueringar och är en anmält horunge.

Så gillar du Justin? Varför lämnade ni lektionen förresten? Har du kanske något smaskigt du vill dela med dig?” Hon ler ett flörtigt leende och vrickar på ögonbrynen.

Äcklat skakar jag på huvudet.

Vet du vilket kräk han är? Jag hade bara lust att slå till honom!” tjuter jag och håller för ansiktet. Candcie börjar skratta sitt klingande skratt och ber genast om mer detaljer.

Och du ska se hans ögon, på bara någon sekund kan dom byta färg. Han är ett riktigt PMS barn!” Jag skakar på huvudet åt mig själv när händelsen utanför skolan spelas upp i mitt huvud.

Då är ni två.” flinar hon. Förvånat gapar jag och slår till henne på skoj.

Vad? Jag har inte sagt att PMS barn är dåliga, jag gillar faktiskt dem. Eller bara ibland.” skrattar hon.

Shut up!” fnittrar jag.

Det har slutat regna och den skinande solen har istället stigit fram. Längre fram kan man se en svag båge med olika färger som nästan glittrar, en regnbåge. Det brukade inte bildas regnbågar så det var något speciellt. När en svag vindputs susar förbi är jag snabb med att dra igen dragkedjan på den stora tjocktröjan jag bar. Under har jag samma kläder som innan, ett linne och ett par mjukis shorts. Jag sneglar på Candcie när hon nervöst biter sig på läppen.

Bara ut med det.” suckar jag sedan. Hon kliar sig tvekande på armen innan hon ser på mig.

Kan vi inte gå över till Bendcie och dom?” frågar hon.

Och vilka exakt är dom?” höjer jag på ögonbrynen.

Scott, Chris och Justin.” mumlar hon utan att möta min blick då hon förmodligen redan vet vad jag tycker om den iden.

Du gillar ju Scott!” tjuter hon som om hon precis kommit på världens bästa ide.

Gör jag inte!” protesterade jag surt.

Gör du visst!”

Ja som vän.” suckar jag tillslut. Hon brister genast ut i ett stort leende.

Ja ser du, du gillar honom. Som vän.” Scott är snäll, han är inte så hård som Justin.

Chris däremot har jag inte riktigt pratat med, ännu. Det jag inte kan förstå är att Bendcie inte hört av sig på nästan hela dagen, jag har ens inte fått ett litet sms. Hon är antagligen för upptagen med Chris.

Så jag tycker att vi går över till dem, vi har ändå skittråkigt.” Innan jag hinner protestera hade hon tryckt mobilen mot örat och signalerna går, en efter en. Tillslut lägger Candcie på utan några framsteg.

Hon blänger surt på mig när jag rycker på axlarna med ett leende gömd i mungipan.

Nu slipper jag i alla fall se Justin´s äckliga flin.

Vi fortsätter i tystnad. Jag förbannar mig själv att jag inte tagit på mig lite mer varmare för otroligt nog hade kylan börjat stiga fram, igen. Den fuktiga och kyliga luften biter i fingertopparna och får min hud att knottra till när alla hårstrån på kroppen reser sig upp. Värst är mina bara ben.

Kan vi inte bara vända och gå hem igen?” huttrar jag mellan tänderna.

Då ser vi plötsligt några figurer längre fram, trots mörkret som lagt sig över den lilla parken kan man se några konturer lite längre bort. Skräckslaget tar jag tag i Candcie´s arm.

Tänk så är det några läskiga typer? Såna som våldtar unga tjejer och sen mördar dem?

Men då plötsligt hörs ett mycket igenkänd skratt. Bendcie´s.

Jag möter Candcie´s lika förvirrade blick som min innan båda börjar gå mot hennes ekande skratt.

Framför oss sitter ingen mindre än Bendcie i Chris famn med Scott, Justin och en okänd man runt sig.

Tio storögde ögon stirrar förvånat upp på oss.

Efter evigheter känns det som, reser Bendcie sig upp och drar in oss båda i en kram.

Så roligt att ni kom. Hur visste ni att vi var här?” utbrister hon glatt, helt ovetande om utskällningen som väntar henne.

Varför svarade du inte när vi ringde?” Candcie går rakt på sak.

Förvånat tar Bendcie ett steg bakåt, inte beredd på hennes vassa tonfall.

Ta det lugnt. Min mobil var död!” blänger hon nu irriterat.

Jag gör allt för att inte möte Justin´s sökande ögon. Han stirrar på mig som om jag vore en uppstoppad kyckling med alla svaren hans ögon sökte befann sig i. Min blick fastnar istället på den okända manen.

Från det skenet som kommer från den svaga gatlyktan kan jag se att han har blåa ögon och en muskulör kropp, självklart. När han märker att min blick ligger på honom ger han ifrån sig ett snett leende.

Tjena, du måste vara Penny? Jag är Daylan.” Han gör en oartig nickning med huvudet, som en hälsning. Hur kan han vet mitt namn? Det måste vara Bendcie som berättat.

Det stämmer.. Daylan.” Han ger mig ett blängande leende innan han höjer ölflaskan som jag inte märkt i hans hand, och tar en klunk eller snarare flera.

Justin har pratat mycket om dig, du verkar ha fått honom på fall.” flinar han och får hela min kropp att stelna till. Justin ger honom en förbannad blick. Man kan nästan känna vibrationerna den ger ifrån sig, hat, skam och frustration.

Lyssna inte på den fittan!” väser han. Och även han trycker en stor ölflaska mot läpparna.

Förresten så är jag Chris.” Förvirrat bryter jag blicken från Justin och vänder mig mot Chris som nu stod framför mig med ena handen utsträckt.

Jag vet, jag är Penny” ler jag och skakar hans hand. Hans stora blåa ögon ser snälla ut.

Och du vet vem jag är!” Hojtar Scott bakom Chris. Med ett skratt nickar jag och försöker kolla över Chris´s axel. Det problemet försvinner när han istället går fram till Bendcie och omfamnar henne.

Jag stiger fram för att sekunden efter känna hans musklösa armar runt min darrande kropp.

 


Jag är verkligen ledsen för att det tagit sån tid men mitt internet har laggat sönder och så har jag haft tre prov. Och inte nog med det så har min dator valt att krångla till sig, om ni följer mig på instagram vet ni nog vad jag hade problem med.

Men kommentera vad ni tyckte! Bra? Dåligt? Är det något jag borde tänka på?

Fråga: Eran favorit idoler? (Förutom Justin)

Mina är nog Avril Lavinge, Eminem & Becky G ^^


2014-04-18

7 – Are you scared, babe?

Det var precis samma stora hasselbruna ögon, precis samma ljusrosa läppar, precis samma perfekta ansikte.

Jag måste drömma! Tänkte Penny för sig själv. Han ser ju precis ut som honom. Pennys ögon granskar honom storögat. Men något var annorlunda med killen framför henne, han var täckt med tatueringar och han utstrålade något annat, något som gav Penny rysningar, obehagliga rysningar.

Hallå Penny” Candcie skakar försiktigt om Pennys arm. Utan att Penny märkt det hade hon hållit inne andan. Hennes ansikte hade skiftat färg och hennes händer skakade. Hon blinkade förvånat till och andas ut ett skakigt andetag för att snabbt dra in ett nytt. Hon blundar, tar ett djupt andetag, ber en bön till gud är detta är ett skämt? och öppnar ögonen. När hon öppnat ögonen stod hon helt stilla, förstelnad i någon sekund. Han stod kvar.

 

Jag har länge kollat upp på stjärnorna, frågat om det finns någon där uppe som tar emot mina böner.

Undrat om det finns någon där uppe, någon som lyssnat på mig.

Eller kanske hånat åt mig? För att jag är så svag.

Såna som mig borde inte existera. Såna som mig lever på lögner, är falska och desperata efter kärlek. Vi gör ingen nytta i denna värld.

Hallå, är någon där?” panikslaget spärrade jag upp ögonen och la handen för munnen i hopp om att personen inte hörde mina tunga andetag och mitt bultande hjärta.

Sakta sjönk mina axlar ihop och hela jag slappnade av när dörren smällde igen och det blev knäpptyst på andra sidan dörren, ett tecken på att personen lämnat.

Jag kände mig så töntig, där jag satt på toalettlocket med knäna upptryckta mot bröstet.

Jag hade blivit som förlamad när jag öppnat ögonen, han var precis som killen som ploppat upp i mina drömmarna. Varför hade jag drömt om en kille som jag ens inte kände?

Och sen koma sig att att han faktiskt existerade.

Eller det kanske var en annan kille som bara råkade likna honom?

Ja, så måste det vara. Så är det!

Jag suckade högt och lutade huvudet bakåt. Varför hade jag ens gått in här?

Jo juste, för att jag är en jävla fegis som bara sprungit iväg, skämt ut mig och sen nästan börjat grina. Åt vad? Jag vet inte!

Ännu en suck lämnade mina läppar innan jag oförsiktigt tryckte handflatorna mot mina tinningar.

Varför är jag så fucking feg hela tiden? Varför beter jag mig som en bortsprungen liten fitta?

Jag skakade på huvudet åt mig själv och reste mig upp.

Mina svaga ben kändes stela under mig och mina ögonlock tunga.

Jag rätade till mina kläder och tog ett djupt andetag.

Nu ska jag inte leka katten jagar råttan längre. För det funkar inte, inte om jag är råttan och världen katten. Med en skakig hand öppnade jag den vita dörren till den lilla båsen jag befann mig i.

Genast mötte jag min spegelbild.

Min kropp såg smal och ynklig ut medan mitt bruna hår omfamnade mitt ansikte och slingrade sig nerför mina axlar. Mina livlösa ögon stirrade tillbaks, nästan blängde tillbaks.

Jag fuktade mina torra läppar och gick försiktigt ut ur tjejernas toalett.

Nu ska jag bete mig normalt, låtsas som om jag inte betet mig som en tre åring och se honom som en främling. För han är en främling, en främling som liknar en kille jag brukar drömma om.

Jag nickade för mig själv. Japp, så är det! Jag blickade ner på klockan och svor för mig själv.

Min engelska lektion började för nästan tjugo minuter sen.

Snabbt tog jag tag i mina engelska böcker, smällde igen skåpet och skyndade mig mot klassrummet.

Som om jag inte var försenad tjugo minuter klev jag självsäkert in i klassrummet och fick allas blickar på mig. Oskyldigt ryckte jag på axlarna och kollade efter Candcie som också hade engelska.

Och din ursäkt är..?” frågande höjde jag blicken och möte ett par ursinniga ögon.

Ehh.. duvet, tjejproblem.” Jag gjorde en gest mot min mage och gav ifrån mig ett nervöst leende.

Jag tror inte att han förstod riktigt men tillslut nickade han med en sur min.

Jag tänkte precis fortsätta mot Candcie när min blick fastnade på personen snett bakom henne.

Jag stelnade till i mitt steg när jag mötte hans stora bruna ögon, snabbt bröt jag den genom att kolla ner på mina fötter. Bete dig normalt. Fräste en inre röst i huvudet.

Jag klistrade på samma falska leende och började gå igen innan jag försiktigt satte mig jämte Candcie, framför den-läskigt-lika-killen.

 

Jag är van vid att folk reagerar så. Att så fort dem ser mig vända sig om och springer för livet.

Men när hon skräckslaget kollat upp på mig. Jag trodde för en sekund att hennes ögon skulle ploppa ur. Men sen plötsligt hade hon börjat skaka och hela hon hade nästan bytt skepnad till ett spöke så blek som hon blivit på bara några sekunder. Medan hennes ögon lös av skräck, chock, förtvivlan, rädsla och något mer, något jag inte kan sätta fingret på.

Det var som om hon var i en annan värld, man kunde nästan se ett genomskinligt täcke över hennes

frånvarande ögon.

Min mobil börjar vibrera och avbryter mina tankar.

Med en kvävd suck tar jag upp den och ser ett sms från Jasmyn.

Från Jasmyn:Jag följer med några kompisar hem, bara så du vet! /J

Till Jasmyn: Och det är..?

När hon inte svarat låser jag mobilen och stoppar ner den igen.

Min blick fastnar på creepy-tjejen framför mig.

Hennes långa bruna hår glänser av det ljusa skenet som lyser in genom fönster och alla lampor som hänger från taket ger en extra ljus nyans.

Även om hon beter sig som en störd unge kan jag inte neka att hon har en rätt sexig kropp med tydliga kurvor och en rund rumpa. Brösten såg heller inte så dåliga ut.

Uttråkat suckar jag och lutar mig bakåt.

Creepy-tjejen kollar bak på mig och möter min blick i någon sekund innan hon kollar bort.

Hon verkar svag för mig. Ett flin tar plats på mina läppar av tanken.

Blondinen bredvid henne ser heller inte så dålig ut men hon har tydligen en pojkvän.

Men det har inte hindrat mig förr från att knulla dem så varför skulle det gör det nu?

Blondiner är bra i sängen.. eller dem flesta. Plötsligt börjar alla röra på sig i det stora klassrummet.

Förvirrat kollar jag mig runt när folk börjar resa på sig. Slutar vi redan?

Mariah och Veronica.”

Liam och Adina”

Penny och Justin” Snabbt kollar jag upp när jag hör mitt namn.

Och vemfan är Penny?” utbrister jag när alla äntligen satt sig ner.

Creepy-tjejen vänder sig återigen om och kollar tvekande på mig.

Jag!” Så hon kan prata. Hon kollar ner och biter sig i läppen.

Aha..?” höjer jag ögonbrynen.

Hon reser sig sakta upp och tar sina böcker i famnen innan hon till min förvåning sätter sig på stolen jämte mig. Frågande stirrar jag på henne i hopp om en reaktion, en förklaring på vad det är vi ska göra. Hennes blick vandrar runt i klassrummet, ut genom fönstret, skådar den slitna boken framför sig innan den tillslut hamnar på en fast punkt framför henne.

Asså kan du förfan sluta stirra sådär!” Utbrister hon tillslut, inte riktigt den reaktionen jag förväntat mig. Tjejen har attityd. Jag ignorerar hennes plötsliga utbrott och slickar mig flinande om läpparna.

Kan du förklara vad det är vi ska göra?” Hon suckar och börjar bläddra i sin bok.

Vi ska välja ut en text som vi ska lära oss utantill och sen redovisa för klassen.”

Är hon seriös? Jag har viktigare saker jag måste göra.

Jag har inte tid med sånt skit!” Hon öppnar munnen men stänger den lika fort när hennes mobil plingar till. Hon skakar besviket på huvudet medan hon läser meddelandet.

Vet du vad? Inte jag heller!” hon låser mobilen, reser sig upp och går ut med raska steg.

Jag himlar irriterad med ögonen och går också ut.

Med händerna nedtryckta i fickorna går jag genom den folktumma korridoren.

Efter flera svängar kommer jag äntligen ut ur den stora byggnaden. Snabbt tar jag upp mitt cigarettpaket och tändare. Jag sätter en cigarett mellan läpparna, tänder den och tar ett djupt bloss.

Genast känner jag hur alla muskler slappnar av när jag drar in ett djupt bloss innan jag försiktigt blåser ut det. Jag upprepar processen medan jag börjar gå mot parkeringen.

Jag har inget mer här att göra.

Jag stannar till mitt i mina steg när jag ser en gestalt stå lutat mot en vägg.

Lite sällskap skadar inte. Jag byter riktning mot gestalten som på något sätt ser bekant ut.

Framför mig står creepy-tjejen som jag tror hette Penny. Hon har slutna ögon medan rök sipprar ut mellan hennes röda läppar.

”Ser man på..” flinar jag och lägger armarna i kors över bröstet.

Jag möter hennes marinblå iris när hon kvickt öppnar sina stora ögon. Hon börjar nästan hosta när hon storögt kollar upp på mig.

”Inte visste jag att såna som du rökte.” Fortsätter jag flinande.

Medan röken sippar ut mellan hennes särade läppar himlar hon med ögonen.

”Du vet ingenting så varför inte bara gå tillbaks till det stället du kom ifrån?” flinet på mina läppar suddas ut och ersätts av ett rakt stek. Jag tar ett hotfullt steg mot henne med käkarna hårt i hoptryckbar. Hennes blick strålar plötsligt hat, inte rädsla och får mig mer irriterad och förbannad.

Kan hon inte bli lika ynklig som hon var förut? Gillade henne mer då.

För att visa mitt hat tar jag ännu ett hotfullt steg mot henne, ett till och ett litet till och jag kan nästan höra hennes bultande hjärta.

”Slut upp med den där fucking attityden!” spottar jag giftigt mellan tänderna.

”Släpp mig!” hon gör ett försök i att putta bort mig men misslyckas då jag tar tag i hennes handleder.

”Sluta, du skadar mig!” Hon gör ännu ett försök med att putta bort mig.

Hon biter sig hårt i läppen och vänder bort huvudet när jag närmar mitt ansikte.

”Är du rädd, babe?” viskar jag med ett glädjelöst flin.

Hatet var omöjligt att missa när hon ilsket möter min blick.

Bara för att jävlas ännu mera låter jag min nästa nudda hennes medan jag -medvetet- flåsar mot

hennes läppar. Hon morrar till och puttar till mig, denna gången lite hårdare, får mig att släppa hennes handleder och stapla ett steg bakåt.

”Jävla äckel!” hon vänder på klacken och börjar snabbt gå därifrån, bort från mig.

Med ett skratt skakar jag på huvudet.

 

Har inte läst igenom det!

 

BER SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT! Kapitlet borde ha kommit upp för två dagar sen men jag lovar att jag faktiskt inte haft tid då jag helt plötsligt hade fullt upp med massa annat.

 

Kapitlet är iaf uppe och jag hoppas verkligen att ni gillade det, eller att den åtminstone var helt okej.

Tusen tack för er som tar sin tid och faktiskt kommenterar om vad ni tyckte om kapitlet,

 

betyder mycket! Och jag hoppas verkligen att fler kan göra det <3

Snälla kommatera vad ni tyckte! Var det bra/dåligt? Borde jag kanske ändra på något?