2014-04-27

8 - Shut up!

Slut upp med den där fucking attityden!” spottar jag giftigt mellan tänderna.

Släpp mig!” hon gör ett försök i att putta bort mig men misslyckas då jag tar tag i hennes handleder.

Sluta, du skadar mig!” Hon gör ännu ett försök med att putta bort mig.

Hon biter sig hårt i läppen och vänder bort huvudet när jag närmar mitt ansikte.

Är du rädd, babe?” viskar jag med ett glädjelöst flin.

Hatet var omöjligt att missa när hon ilsket möter min blick.

Bara för att jävlas ännu mera låter jag min nästa nudda hennes medan jag -medvetet- flåsar mot

hennes läppar. Hon morrar till och puttar till mig, denna gången lite hårdare, får mig att släppa hennes handleder och stapla ett steg bakåt.

Jävla äckel!” hon vänder på klacken och börjar snabbt gå därifrån, bort från mig. 

Med ett skratt skakar jag på huvudet.

 

 

Utan att släppa blicken från skärmen gräver jag ner den silvriga skeden i den stora lådan innan jag försiktigt för den mot munnen.

Trots att jag nästan ätit upp mer än halva av glassen njuter jag mer för varje sked jag tar.

Caramel Chew Chew är nog den bästa smaken som finns. Ett stön lämnar mina läppar medan jag lutar mig tillbaka.

För att njuta så mycket som möjligt av choklad och kola smaken biter jag så sakta det går på de stora kakaodopade kola bitarna. Det är skönt att sitta nergrävd bland massa filtar och kuddar medan regnets små vattendroppar smattrar för fullt mot fönstret.

Från soligt väder hade mörkret plötsligt tagit över och get ifrån sig små regndroppar som blivit fler och fler för varje sekund. Men jag gillar det. Det känns så härligt och mysigt på något sätt. Att söka efter värme genom att gräva ner sig under dussins filtar och täcken, burra ihop sig och sätta på någon härlig film eller serie. I mitt fall var det Gossip Girl.

En serie jag aldrig tröttnar på.

Man kan bara glömma allt, glömma verkligheten, sjunka in i serien och låtsas vara en av karriärerna.

Jag har alltid velat bli en skådespelare, en filmstjärna.

För då behöver man inte vara sig själv, man låtsas vara en annan och då hade jag fått glömma alla problem i verkliga livet och låtsas vara en annan, för ett tag i alla fall.

Mina tankar avbröts av ett plingande från min mobil.

Jag sträcker min lediga hand efter den medan jag med andra handen lägger ifrån mig skeden.

Från Candcie:

Vi måste prata. Är hos dig om 5min. Puss!

Jag suckar ljudlöst men knappar ändå in ett okej. Jag pausar avsnittet som spelades upp och reser mig upp.

Det knarrar till i hela kroppen när jag sträcker på mig då jag halv legat i samma position i snart två timmar.

Med stela ben går jag fram till helfigursspegeln och sätter upp håret i en slarvig bulle mitt på huvudet.

Ett par bekväma mjukis shorts och ett kort linne sitter på min kropp. Efter händelsen med Justin hade jag stuckit raka vägen hem, trots att det tagit tjugo hela minuter. Så fort jag kommit hem hade jag slängde av mig alla kläder och tagit en dusch som doc blivit ganska kort för att vara jag.

I vanliga fall brukade jag stå under duschens varma strålar i evigheter.

Så det är tur att jag har ett eget badrum, inte för att dem andra är hemma så speciellt mycket. Mamma är på jobbet hela tiden och min bror, ja han vet jag inte vart han håller hus.

När jag tänker efter har han varit borta ovanligt mycket den senaste tiden.

En svag knakning hörs och ingåendes kommer Candcie med ett litet leende på läpparna.

Jag ger henne en snabb kram innan båda sätter sig på min stora säng.

Vad har du gjort dom senaste timmarna då?” Jag rycker på axlarna och gör en gäst mot datorn och den stora Ben and Jerry burken som jag flyttat till skrivbordet.

Har bara latat mig framför Gossip Girl, du då?” Med ett flin nickar hon och smackar sedan med läpparna.

Jadu.. vad har jag gjort dom senaste timmarna?” Hon ger mig en menande blick, jag sänker blicken. Nu kommer det.

Jag har varit i skolan och det borde du också varit.”

Vad är det mellan dig och Justin egentligen? Känner ni varandra eller vadå?” Fortsätter hon. Jag suckar irriterat och slår ut med armarna.

Du förstår inte, ingen förstår!” Utbrister jag.

Hur ska vi förstå när du inte förklarat?”

Det är just det. Jag vet inte hur jag ska förklara.” Jag kollar mig upprört runt i rummet i hopp om några ord som skulle kunna beskriva alla känslor, tankar och allt som skakar om mig inifrån.

Försök!” uppmuntrar hon och hoppar lite närmre mig.

Är det konstigt att drömma om en kille, som man aldrig sett i hela sitt liv och tror att det bara en kille hjärnan fantiserat ihop och sen visar det sig att han faktiskt existerar?” Hon biter sig tveksamt  på läppen, som om hon vill säga någon men inte vågar.

Det kanske bara är ödet?” hon kollar lungt på mig.

Vadå ödet?” suckar jag nästan upprört.

Dem är ens inte lik varandra eller jo dom ser likadana ut men dem är ändå annorlunda från varandra..” jag skakar bort det hela med handen när jag inte vet hur jag skulle formulera mig.

Kan vi snälla byta samtalsämne?” suckar jag. Candcie ler förstående och nickar.

Jag tror att Justin bara är lik killen i dina så kallade drömmar.” Jag nickar, både för henne och mig själv.

Det är inte samma person. För Justin har en annan stil, en sexig kropp fylld med tatueringar och är en anmält horunge.

Så gillar du Justin? Varför lämnade ni lektionen förresten? Har du kanske något smaskigt du vill dela med dig?” Hon ler ett flörtigt leende och vrickar på ögonbrynen.

Äcklat skakar jag på huvudet.

Vet du vilket kräk han är? Jag hade bara lust att slå till honom!” tjuter jag och håller för ansiktet. Candcie börjar skratta sitt klingande skratt och ber genast om mer detaljer.

Och du ska se hans ögon, på bara någon sekund kan dom byta färg. Han är ett riktigt PMS barn!” Jag skakar på huvudet åt mig själv när händelsen utanför skolan spelas upp i mitt huvud.

Då är ni två.” flinar hon. Förvånat gapar jag och slår till henne på skoj.

Vad? Jag har inte sagt att PMS barn är dåliga, jag gillar faktiskt dem. Eller bara ibland.” skrattar hon.

Shut up!” fnittrar jag.

Det har slutat regna och den skinande solen har istället stigit fram. Längre fram kan man se en svag båge med olika färger som nästan glittrar, en regnbåge. Det brukade inte bildas regnbågar så det var något speciellt. När en svag vindputs susar förbi är jag snabb med att dra igen dragkedjan på den stora tjocktröjan jag bar. Under har jag samma kläder som innan, ett linne och ett par mjukis shorts. Jag sneglar på Candcie när hon nervöst biter sig på läppen.

Bara ut med det.” suckar jag sedan. Hon kliar sig tvekande på armen innan hon ser på mig.

Kan vi inte gå över till Bendcie och dom?” frågar hon.

Och vilka exakt är dom?” höjer jag på ögonbrynen.

Scott, Chris och Justin.” mumlar hon utan att möta min blick då hon förmodligen redan vet vad jag tycker om den iden.

Du gillar ju Scott!” tjuter hon som om hon precis kommit på världens bästa ide.

Gör jag inte!” protesterade jag surt.

Gör du visst!”

Ja som vän.” suckar jag tillslut. Hon brister genast ut i ett stort leende.

Ja ser du, du gillar honom. Som vän.” Scott är snäll, han är inte så hård som Justin.

Chris däremot har jag inte riktigt pratat med, ännu. Det jag inte kan förstå är att Bendcie inte hört av sig på nästan hela dagen, jag har ens inte fått ett litet sms. Hon är antagligen för upptagen med Chris.

Så jag tycker att vi går över till dem, vi har ändå skittråkigt.” Innan jag hinner protestera hade hon tryckt mobilen mot örat och signalerna går, en efter en. Tillslut lägger Candcie på utan några framsteg.

Hon blänger surt på mig när jag rycker på axlarna med ett leende gömd i mungipan.

Nu slipper jag i alla fall se Justin´s äckliga flin.

Vi fortsätter i tystnad. Jag förbannar mig själv att jag inte tagit på mig lite mer varmare för otroligt nog hade kylan börjat stiga fram, igen. Den fuktiga och kyliga luften biter i fingertopparna och får min hud att knottra till när alla hårstrån på kroppen reser sig upp. Värst är mina bara ben.

Kan vi inte bara vända och gå hem igen?” huttrar jag mellan tänderna.

Då ser vi plötsligt några figurer längre fram, trots mörkret som lagt sig över den lilla parken kan man se några konturer lite längre bort. Skräckslaget tar jag tag i Candcie´s arm.

Tänk så är det några läskiga typer? Såna som våldtar unga tjejer och sen mördar dem?

Men då plötsligt hörs ett mycket igenkänd skratt. Bendcie´s.

Jag möter Candcie´s lika förvirrade blick som min innan båda börjar gå mot hennes ekande skratt.

Framför oss sitter ingen mindre än Bendcie i Chris famn med Scott, Justin och en okänd man runt sig.

Tio storögde ögon stirrar förvånat upp på oss.

Efter evigheter känns det som, reser Bendcie sig upp och drar in oss båda i en kram.

Så roligt att ni kom. Hur visste ni att vi var här?” utbrister hon glatt, helt ovetande om utskällningen som väntar henne.

Varför svarade du inte när vi ringde?” Candcie går rakt på sak.

Förvånat tar Bendcie ett steg bakåt, inte beredd på hennes vassa tonfall.

Ta det lugnt. Min mobil var död!” blänger hon nu irriterat.

Jag gör allt för att inte möte Justin´s sökande ögon. Han stirrar på mig som om jag vore en uppstoppad kyckling med alla svaren hans ögon sökte befann sig i. Min blick fastnar istället på den okända manen.

Från det skenet som kommer från den svaga gatlyktan kan jag se att han har blåa ögon och en muskulör kropp, självklart. När han märker att min blick ligger på honom ger han ifrån sig ett snett leende.

Tjena, du måste vara Penny? Jag är Daylan.” Han gör en oartig nickning med huvudet, som en hälsning. Hur kan han vet mitt namn? Det måste vara Bendcie som berättat.

Det stämmer.. Daylan.” Han ger mig ett blängande leende innan han höjer ölflaskan som jag inte märkt i hans hand, och tar en klunk eller snarare flera.

Justin har pratat mycket om dig, du verkar ha fått honom på fall.” flinar han och får hela min kropp att stelna till. Justin ger honom en förbannad blick. Man kan nästan känna vibrationerna den ger ifrån sig, hat, skam och frustration.

Lyssna inte på den fittan!” väser han. Och även han trycker en stor ölflaska mot läpparna.

Förresten så är jag Chris.” Förvirrat bryter jag blicken från Justin och vänder mig mot Chris som nu stod framför mig med ena handen utsträckt.

Jag vet, jag är Penny” ler jag och skakar hans hand. Hans stora blåa ögon ser snälla ut.

Och du vet vem jag är!” Hojtar Scott bakom Chris. Med ett skratt nickar jag och försöker kolla över Chris´s axel. Det problemet försvinner när han istället går fram till Bendcie och omfamnar henne.

Jag stiger fram för att sekunden efter känna hans musklösa armar runt min darrande kropp.

 


Jag är verkligen ledsen för att det tagit sån tid men mitt internet har laggat sönder och så har jag haft tre prov. Och inte nog med det så har min dator valt att krångla till sig, om ni följer mig på instagram vet ni nog vad jag hade problem med.

Men kommentera vad ni tyckte! Bra? Dåligt? Är det något jag borde tänka på?

Fråga: Eran favorit idoler? (Förutom Justin)

Mina är nog Avril Lavinge, Eminem & Becky G ^^


2014-04-18

7 – Are you scared, babe?

Det var precis samma stora hasselbruna ögon, precis samma ljusrosa läppar, precis samma perfekta ansikte.

Jag måste drömma! Tänkte Penny för sig själv. Han ser ju precis ut som honom. Pennys ögon granskar honom storögat. Men något var annorlunda med killen framför henne, han var täckt med tatueringar och han utstrålade något annat, något som gav Penny rysningar, obehagliga rysningar.

Hallå Penny” Candcie skakar försiktigt om Pennys arm. Utan att Penny märkt det hade hon hållit inne andan. Hennes ansikte hade skiftat färg och hennes händer skakade. Hon blinkade förvånat till och andas ut ett skakigt andetag för att snabbt dra in ett nytt. Hon blundar, tar ett djupt andetag, ber en bön till gud är detta är ett skämt? och öppnar ögonen. När hon öppnat ögonen stod hon helt stilla, förstelnad i någon sekund. Han stod kvar.

 

Jag har länge kollat upp på stjärnorna, frågat om det finns någon där uppe som tar emot mina böner.

Undrat om det finns någon där uppe, någon som lyssnat på mig.

Eller kanske hånat åt mig? För att jag är så svag.

Såna som mig borde inte existera. Såna som mig lever på lögner, är falska och desperata efter kärlek. Vi gör ingen nytta i denna värld.

Hallå, är någon där?” panikslaget spärrade jag upp ögonen och la handen för munnen i hopp om att personen inte hörde mina tunga andetag och mitt bultande hjärta.

Sakta sjönk mina axlar ihop och hela jag slappnade av när dörren smällde igen och det blev knäpptyst på andra sidan dörren, ett tecken på att personen lämnat.

Jag kände mig så töntig, där jag satt på toalettlocket med knäna upptryckta mot bröstet.

Jag hade blivit som förlamad när jag öppnat ögonen, han var precis som killen som ploppat upp i mina drömmarna. Varför hade jag drömt om en kille som jag ens inte kände?

Och sen koma sig att att han faktiskt existerade.

Eller det kanske var en annan kille som bara råkade likna honom?

Ja, så måste det vara. Så är det!

Jag suckade högt och lutade huvudet bakåt. Varför hade jag ens gått in här?

Jo juste, för att jag är en jävla fegis som bara sprungit iväg, skämt ut mig och sen nästan börjat grina. Åt vad? Jag vet inte!

Ännu en suck lämnade mina läppar innan jag oförsiktigt tryckte handflatorna mot mina tinningar.

Varför är jag så fucking feg hela tiden? Varför beter jag mig som en bortsprungen liten fitta?

Jag skakade på huvudet åt mig själv och reste mig upp.

Mina svaga ben kändes stela under mig och mina ögonlock tunga.

Jag rätade till mina kläder och tog ett djupt andetag.

Nu ska jag inte leka katten jagar råttan längre. För det funkar inte, inte om jag är råttan och världen katten. Med en skakig hand öppnade jag den vita dörren till den lilla båsen jag befann mig i.

Genast mötte jag min spegelbild.

Min kropp såg smal och ynklig ut medan mitt bruna hår omfamnade mitt ansikte och slingrade sig nerför mina axlar. Mina livlösa ögon stirrade tillbaks, nästan blängde tillbaks.

Jag fuktade mina torra läppar och gick försiktigt ut ur tjejernas toalett.

Nu ska jag bete mig normalt, låtsas som om jag inte betet mig som en tre åring och se honom som en främling. För han är en främling, en främling som liknar en kille jag brukar drömma om.

Jag nickade för mig själv. Japp, så är det! Jag blickade ner på klockan och svor för mig själv.

Min engelska lektion började för nästan tjugo minuter sen.

Snabbt tog jag tag i mina engelska böcker, smällde igen skåpet och skyndade mig mot klassrummet.

Som om jag inte var försenad tjugo minuter klev jag självsäkert in i klassrummet och fick allas blickar på mig. Oskyldigt ryckte jag på axlarna och kollade efter Candcie som också hade engelska.

Och din ursäkt är..?” frågande höjde jag blicken och möte ett par ursinniga ögon.

Ehh.. duvet, tjejproblem.” Jag gjorde en gest mot min mage och gav ifrån mig ett nervöst leende.

Jag tror inte att han förstod riktigt men tillslut nickade han med en sur min.

Jag tänkte precis fortsätta mot Candcie när min blick fastnade på personen snett bakom henne.

Jag stelnade till i mitt steg när jag mötte hans stora bruna ögon, snabbt bröt jag den genom att kolla ner på mina fötter. Bete dig normalt. Fräste en inre röst i huvudet.

Jag klistrade på samma falska leende och började gå igen innan jag försiktigt satte mig jämte Candcie, framför den-läskigt-lika-killen.

 

Jag är van vid att folk reagerar så. Att så fort dem ser mig vända sig om och springer för livet.

Men när hon skräckslaget kollat upp på mig. Jag trodde för en sekund att hennes ögon skulle ploppa ur. Men sen plötsligt hade hon börjat skaka och hela hon hade nästan bytt skepnad till ett spöke så blek som hon blivit på bara några sekunder. Medan hennes ögon lös av skräck, chock, förtvivlan, rädsla och något mer, något jag inte kan sätta fingret på.

Det var som om hon var i en annan värld, man kunde nästan se ett genomskinligt täcke över hennes

frånvarande ögon.

Min mobil börjar vibrera och avbryter mina tankar.

Med en kvävd suck tar jag upp den och ser ett sms från Jasmyn.

Från Jasmyn:Jag följer med några kompisar hem, bara så du vet! /J

Till Jasmyn: Och det är..?

När hon inte svarat låser jag mobilen och stoppar ner den igen.

Min blick fastnar på creepy-tjejen framför mig.

Hennes långa bruna hår glänser av det ljusa skenet som lyser in genom fönster och alla lampor som hänger från taket ger en extra ljus nyans.

Även om hon beter sig som en störd unge kan jag inte neka att hon har en rätt sexig kropp med tydliga kurvor och en rund rumpa. Brösten såg heller inte så dåliga ut.

Uttråkat suckar jag och lutar mig bakåt.

Creepy-tjejen kollar bak på mig och möter min blick i någon sekund innan hon kollar bort.

Hon verkar svag för mig. Ett flin tar plats på mina läppar av tanken.

Blondinen bredvid henne ser heller inte så dålig ut men hon har tydligen en pojkvän.

Men det har inte hindrat mig förr från att knulla dem så varför skulle det gör det nu?

Blondiner är bra i sängen.. eller dem flesta. Plötsligt börjar alla röra på sig i det stora klassrummet.

Förvirrat kollar jag mig runt när folk börjar resa på sig. Slutar vi redan?

Mariah och Veronica.”

Liam och Adina”

Penny och Justin” Snabbt kollar jag upp när jag hör mitt namn.

Och vemfan är Penny?” utbrister jag när alla äntligen satt sig ner.

Creepy-tjejen vänder sig återigen om och kollar tvekande på mig.

Jag!” Så hon kan prata. Hon kollar ner och biter sig i läppen.

Aha..?” höjer jag ögonbrynen.

Hon reser sig sakta upp och tar sina böcker i famnen innan hon till min förvåning sätter sig på stolen jämte mig. Frågande stirrar jag på henne i hopp om en reaktion, en förklaring på vad det är vi ska göra. Hennes blick vandrar runt i klassrummet, ut genom fönstret, skådar den slitna boken framför sig innan den tillslut hamnar på en fast punkt framför henne.

Asså kan du förfan sluta stirra sådär!” Utbrister hon tillslut, inte riktigt den reaktionen jag förväntat mig. Tjejen har attityd. Jag ignorerar hennes plötsliga utbrott och slickar mig flinande om läpparna.

Kan du förklara vad det är vi ska göra?” Hon suckar och börjar bläddra i sin bok.

Vi ska välja ut en text som vi ska lära oss utantill och sen redovisa för klassen.”

Är hon seriös? Jag har viktigare saker jag måste göra.

Jag har inte tid med sånt skit!” Hon öppnar munnen men stänger den lika fort när hennes mobil plingar till. Hon skakar besviket på huvudet medan hon läser meddelandet.

Vet du vad? Inte jag heller!” hon låser mobilen, reser sig upp och går ut med raska steg.

Jag himlar irriterad med ögonen och går också ut.

Med händerna nedtryckta i fickorna går jag genom den folktumma korridoren.

Efter flera svängar kommer jag äntligen ut ur den stora byggnaden. Snabbt tar jag upp mitt cigarettpaket och tändare. Jag sätter en cigarett mellan läpparna, tänder den och tar ett djupt bloss.

Genast känner jag hur alla muskler slappnar av när jag drar in ett djupt bloss innan jag försiktigt blåser ut det. Jag upprepar processen medan jag börjar gå mot parkeringen.

Jag har inget mer här att göra.

Jag stannar till mitt i mina steg när jag ser en gestalt stå lutat mot en vägg.

Lite sällskap skadar inte. Jag byter riktning mot gestalten som på något sätt ser bekant ut.

Framför mig står creepy-tjejen som jag tror hette Penny. Hon har slutna ögon medan rök sipprar ut mellan hennes röda läppar.

”Ser man på..” flinar jag och lägger armarna i kors över bröstet.

Jag möter hennes marinblå iris när hon kvickt öppnar sina stora ögon. Hon börjar nästan hosta när hon storögt kollar upp på mig.

”Inte visste jag att såna som du rökte.” Fortsätter jag flinande.

Medan röken sippar ut mellan hennes särade läppar himlar hon med ögonen.

”Du vet ingenting så varför inte bara gå tillbaks till det stället du kom ifrån?” flinet på mina läppar suddas ut och ersätts av ett rakt stek. Jag tar ett hotfullt steg mot henne med käkarna hårt i hoptryckbar. Hennes blick strålar plötsligt hat, inte rädsla och får mig mer irriterad och förbannad.

Kan hon inte bli lika ynklig som hon var förut? Gillade henne mer då.

För att visa mitt hat tar jag ännu ett hotfullt steg mot henne, ett till och ett litet till och jag kan nästan höra hennes bultande hjärta.

”Slut upp med den där fucking attityden!” spottar jag giftigt mellan tänderna.

”Släpp mig!” hon gör ett försök i att putta bort mig men misslyckas då jag tar tag i hennes handleder.

”Sluta, du skadar mig!” Hon gör ännu ett försök med att putta bort mig.

Hon biter sig hårt i läppen och vänder bort huvudet när jag närmar mitt ansikte.

”Är du rädd, babe?” viskar jag med ett glädjelöst flin.

Hatet var omöjligt att missa när hon ilsket möter min blick.

Bara för att jävlas ännu mera låter jag min nästa nudda hennes medan jag -medvetet- flåsar mot

hennes läppar. Hon morrar till och puttar till mig, denna gången lite hårdare, får mig att släppa hennes handleder och stapla ett steg bakåt.

”Jävla äckel!” hon vänder på klacken och börjar snabbt gå därifrån, bort från mig.

Med ett skratt skakar jag på huvudet.

 

Har inte läst igenom det!

 

BER SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT! Kapitlet borde ha kommit upp för två dagar sen men jag lovar att jag faktiskt inte haft tid då jag helt plötsligt hade fullt upp med massa annat.

 

Kapitlet är iaf uppe och jag hoppas verkligen att ni gillade det, eller att den åtminstone var helt okej.

Tusen tack för er som tar sin tid och faktiskt kommenterar om vad ni tyckte om kapitlet,

 

betyder mycket! Och jag hoppas verkligen att fler kan göra det <3

Snälla kommatera vad ni tyckte! Var det bra/dåligt? Borde jag kanske ändra på något?

 

 


2014-04-10

6 - Not a dram!

Med en suck stänger jag igen mitt skåp och styr mina steg mot min nästa lektion. Uttråkat sätter jag mig ner på en ledig plats och väntar på att lektionen ska börja. Egentligen borde vi få vara lediga idag också. Igår var vi tvungna att städa undan allt skit. Mina ögonlock känns som bly och mitt huvud dunkar som bara den. Det kan i alla fall inte bero på alkoholen som det ryktades om att dem helt i drinkarna då jag knapp drack något. Nu när jag tänker efter gjorde jag ingenting förutom att dansa med Candcie i fem minuter. Bendcie försvann så fort vi kom dit och sen så har vi Scott som jag snackade med. Han var riktigt trevlig måste jag erkänna. Skulle inte han och hans bröder börja här idag? Och vem kunde tro att han var Chris bror, killen Bendcie varit så förtjust i den senaste tiden. Jag hann tyvärr inte träffa honom innan han åkte hem. Lite awkard att han råkade hamna i samma stad som Bendcie. Det kanske var planerat? Struntprat.

Jag skakar på huvudet för mig själv. Jag måste sluta argumentera om onödiga saker med mig själv. Jag låter ju störd.

”Det var en riktigt trevlig dag igår måste jag säga..” Jag himlar med ögonen för mig själv. Visst var det.

Plötsligt öppnas dörren och in kommer Scott med ett lugnt leende. Hur kan han vara helt lugn när han är försenad till sin första lektion på sin första skoldag på en helt ny skola?

Jag är ny och heter Scott. Jag ska tydligen ha min första lektion här” Hans blick fastnar på mig och ett stort leende sprids på hans läppar innan han börjar gå mot mig.

Ja välkommen, sätt dig på en ledig plats är du snäll.” Scott ger mig ett pojkaktigt leende och sätter sig jämte mig.

Vilken badass. Sen till första lektionen på sin första dag” viskar jag när Mrs Frizon vänt sig om och fortsatt där hon slutade. Scott ger mig ett snett flin och lutar sig närmre mig.

Om du bara visste” Jag himlar ännu en gång med ögonen men vänder mig om och försöker fokusera på den nu nedklottrade tavlan.

 

 

Jag lutar mig mot den ojämna och obekväma tegelväggen och drar ännu ett bloss. Cigaretten mellan mina fingrar minskar för varje minut. Men det spelar ingen roll, jag tänker inte sätta min fot i den stinkande skolan bara för det, jag tänker ta en till, och en till, så många det behövs bara för att få tiden att rinna iväg. Jag har ändå många skäl att skylla på, det är ju trots allt min första dag. Två blondiner går förbi mig och fnittrar hysteriskt medan dem diskret försöker spana in mig. Den ena blondinen har på sig en kort kjol som visar halva rumpan, hon kunde lika gärna gå utan kjolen, det hade inte direkt gjort någon skillnad. Den andra blondinen har på sig ett par nästan genomskinliga tights. Jag som trodde att man hade sådana under klänningar men tydligen inte. Dom nästan genomskinliga tightsen gjorde en klar syn på hennes sexiga string och visade hennes runda bakdel. Hungrigt slickar jag mig om läpparna. Det kanske inte skadar med ett härligt knull? Min irriterande ringsignal börjar tjuta högt och får mig att bryta blicken från dem två frestande sakerna framför mig men som till min otur försvann längre och längre bort. Jag grymtar irriterat till och gräver upp min mobil ur fickan.

What the fuck?” väser jag och väntar spänt på personen bakom luren, hoppas att personen har en jävligt bra ursäkt.

What the fuck? Är det inte min plikt att säga? Ta ditt lata arsle och mala dig hit!”

Genast känner jag hur irritationen inom mig växer.

Du säger fan inte åt mig vad jag ska göra och inte göra” morrar jag och kan höra hur Chris suckar på andra sidan luren.

Du har missat tre jävla lektioner. Kan du åtminstone komma till dem som är kvar?”

utan att svara lägger jag på samtalet och sparkar aggressivt en sten. Cigaretten hade jag fimpat för längesen så jag stoppar ner händerna i fickorna och börjar gå mot skolans entrédörr. När jag går igenom korridoren stirrar folk på mig precis så som om jag vore ett monster, vilket jag kanske är.

Jag ger ett par tjejer ett snett flin och ger resten en kall blick. Det är allt som krävs för att dem ska vända bort sina blickar. Nöjt fortsätter jag mot vad jag tror är cafeterian.

 

Ingen´s perspektiv:

Precis som alla andra elever i det stora klassrummet satt Penny uttråkat och lyssnade på föreläsningen en gammal käring med grov röst höll i. Penny var i en helt annan värld. Med andra ord, tankspridd. Hon kände ett hårt tryck mot bröstet. Det var som om någon stod och höll för hjärtat, så att det inte kunde slå fritt. Varje dåligt minne som hon helst velat glömma ploppade upp helt plötsligt. Det gav henna kalla kårar, varför tänkte hon på det nu?

Hon blundar, drar in ett djupt andetag, släpper ut det och öppnar ögonen. Hon måste se det ljusa i allting. Det är just vad föreläsningen handlar om. Livet är inte alltid lätt, alla har minnen man inte vill minnas, minnen man inte vill ska existera. Hon kanske borde vara uppmärksam på föreläsningen? Ändå flyger hennes tankar vidare.

 

Oberörd går han genom den långa och trånga korridoren. Hans steg ökar för varje minut som tickar förbi. Hur många gånger han gått i samma korridor vet han inte? Har han gått i cirklar? Men hur ska han veta det när alla korridorer ser exakt likadana ut? Gråa skåp med röda väggar. Golvet kunde man nästan spegla sig igenom då den var så blank. När han ser Chris stå lutad mot en vägg ökar han ännu mera på sina steg.

 

Helt ovetande om vad som väntade henne gick Penny skrattandes med sina vänner mot cafeterian.

Och mitt bland gänget gick Scott, lika glad som resten. Redan efter första dagen kände han att han skaffat bra vänner. I bakhuvudet visste han att han borde hålla en låg profil. Men han kommer inte direkt umgås med dem utanför skolan, sånt har han inte tid med. När skrattdvalorna lagt sig får Penny ännu en gång den rusande känslan rusa i kroppen. Men det är inte på ett behagligt sätt. Hennes mage känns plötsligt mycket tyngre, hon kollar sig runt. Hon har en dålig känsla, hon bara vet att något dåligt är på väg att hända.

 

Okej nu ska ni få möta mina bröder” Sa Scott med ett flin. Justin må vara hans allra bästa vän men det gör inte någon skillnad på han betedde. Om han inte är på bra humör så finns det ingen som kan få honom på bra humör förutom han själv. Så det enda han kan göra är att hoppas på att Justin inte slänger ur sig några opassande kommentarer.

 

Pennys ögon fastnar på två killar lite längre bort, lutade mot den röda väggen. Penny har aldrig sett dem förut. Det kanske är bröderna MacCan som hon fått reda på att dem heter i efternamn

eller tja.. döpt sig till. Den ena kroppsbyggnaden såg så bekant ut på något sätt. Där hon stod kunde hon se att båda hade två stora muskulösa kroppar.

Ju närmre dem kom växte leendet på Bendcie´s läppar medan Penny´s hjärta började slå okontrollerbart, varför hon var så nervöst över något så fånigt visste hon inte.

När Justin kollade upp var det som om hela världen frös till is. Pennys hjärta stannade för någon sekund. Det kändes som om hennes mage vände sig ut och in. Hon bara stod där och stirrade storögt på honom. Det var precis samma stora hasselbruna ögon, precis samma ljusrosa läppar, precis samma perfekta ansikte.

Jag måste drömma! Tänkte Penny för sig själv. Han ser ju precis ut som honom. Pennys ögon granskar honom storögat. Men något var annorlunda med killen framför henne, han var täckt med tatueringar och han utstrålade något annat, något som gav Penny rysningar, obehagliga rysningar.

Hallå Penny” Candcie skakar försiktigt om Pennys arm. Utan att Penny märkt det hade hon hållit inne andan. Hennes ansikte hade skiftat färg och hennes händer skakade. Hon blinkade förvånat till och andas ut ett skakigt andetag för att snabbt dra in ett nytt. Hon blundar, tar ett djupt andetag, ber en bön till gud är detta är ett skämt? och öppnar ögonen. När hon öppnat ögonen stod hon helt stilla, förstelnad i någon sekund. Han stod kvar.


Äntligen är kapitlet färdigt, har haft ganska svårt att skriva detta kapitel då jag inte visste hur jag skulle formulera mig men efter ett tag och lite tips från bästa Sara fick jag till det. Och det kanske inte blev världens längsta kapitel..

Hoppas att ni gillade det iaf, kommentera eran tankar och åsikter.

Dem betyder guld för mig :*

Dsutom är det första gången jag skriver utan någons perspektiv så om det är konstigt skyller jag på det! xD