BizzleStory

”Har du pratat något med din pappa?” förvirrat skakar jag på huvudet.

”Bra! För du får inte och nu menar jag aldrig prata med honom eller ta upp kontakten, förstått?”

”Varför inte?” frågar jag försiktigt. Varför får jag inte ha kontakt med honom? Det är ju ändå min pappa. Eller jag har inte riktigt träffat honom men han är ändå min pappa.

”För att jag säger det” väser hon. Varför måste hon alltid vara så spydig?

”Jag är faktiskt arton år och har rätt till att ta egna beslut” Hon spänner blicken i mig och skakar stelt på huvudet.

”Hör du inte vad jag säger? Du får inte ta upp kontakten med honom. Han är farlig. Farligare än du någonsin kommer förstå..”

 

 

Klockan visar sex på kvällen vilket betyder att jag legat här i tre timmar. I tre fucking timmar har jag stirrat upp i taket. Jag kan inte fatta hur mamma kan vara så självisk. Det känns som om någon sitter och sticker en kniv i mitt hjärta, om och om igen. Jag är besviken på pappa. Att han inte har tagit kontakt med mig och Matt men jag förstår honom delvis. Hans ex fru dvs mamman till hans barn har förbjudit honom att träffa sina barn. Jag vet inte hur han ser ut, hur gammal han är eller vad han heter. Jag vet inte vad min pappa heter. Hur många barn finns det som inte vet vad deras pappa heter? Jag undrar vart han befinner sig just nu, kanske i Kalifornien? Eller Kanada? Eller varför inte New York? Undra om han brukar tänka på oss.

Skräckslaget sätter jag mig upp när ett tjutande ljud börjar eka genom rummet. Första tanken som slår mig är min mobil.

”Penny här” mumlar jag ointresserat och slänger mig återigen ner bland alla kuddar.

”Så dyster du låter då” Jag himlar med ögonen åt henne.

”Hur som helst ska du följa med oss och festa för det tror jag är något du behöver. Ja det behöver du, utan tvekan” Jag suckar högt men kan inte låta bli att skratta åt henne.

”Jag är inte festsugen, dessutom är det måndag. Vem festar på en måndag?”

”Vi. Hursomhelst ska du följa med om du så vill eller inte.” Innan jag hunnit öppna munnen öppnas dörren till mitt rum och ingående kommer Candcie och Bendcie, som ett paket på lager. Varför blir jag inte förvånad? Med en huvudskakning klickar jag av samtalet.

”Party time” Utbrister båda i mun på varandra.

”Och vi måste göra något åt ditt tråkiga beteende, visa oss hur man festar” Kvittrar Candcie och drar upp mig ur sängen.

”Vi börjar med kläderna.” Bendcie slår ihop händerna och går mot min Walk in closet med mig och Candcie i släptåg.

”Men hörni, ska vi verkligen dra ut nu? Jag menar det är måndag..” Jag blickar tveksamt mellan dom men får endast två axelryckningar.

”Prova denna” Bendcie håller uppe en ljusblå klänning som jag aldrig sett förut.

”Nej ta denna” I en snabb reflex tar jag emot plagen. En blommig topp med ett par höga, korta shorts. Osäkert kollar jag upp på Candcie.

”Dom visar ju för mycket hud” hon himlar med ögonen och vänder sig om för att sekunden efter kasta ett par genomskinliga tagits.

”Som om dessa gör någon skillnad” Jag säger inget mer och byter om istället.

Väll påklädd går jag till min skohylla där alla skor står i en prydlig ordning. Jag drar fram ett par enkla men ändå snygga pumps.

”Vad tycks?” jag snurrar runt ett varv och får två stora leenden tillbaks.

”Fan va sexigt babe! Du får ju oss att se ut som två uteliggare” Storögat inspekterar jag dem från topp till tå. Bendcie hade en kort svart klänning som gjorde hennes perfekta kurvor tydliga medan Candcie hade, precis som mig, en topp fast blå med glittriga detaljer och en kort kjol.

”I så fall vet ni inte vad ordet uteliggare betyder” Skrattandes skakar dem på huvudet. Jag blir alltid lika fascinerad när dom omedvetet gör samma saker eller säger samma saker i mun på varandra. De är så lika men ändå så olika.

”Jag får sminka dig” utbrister Candcie plötsligt.

”Och jag får fixa ditt hår” klappar Bendcie med händerna. Med ett flin sätter jag mig på den utdragna stolen.

”Sminka mig inte för mycket och Benc, kan du sätta upp håret i en hög tofs?”

”Ska bli” Ett skratt lämnar mina läppar när dem pratar i mun på varandra men tystnar direkt när Candcie börjar väsa åt mig.

 

”Jag hör inte vad du säger” skriker jag för att övertala den höga musiken som dunkar högt och sänder ut vibrationer i hela kroppen, på ett behagligt sätt. Jag har saknat denna känslan, när alkoholen rusar med blodet, när man hela tiden känner ett pir i kroppen och man kan släppa loss utan att bry sig om världen runt om. Bendcie viftar bort det med handen och skakar på huvudet innan hon tar tag i min hand. Förvånat staplar jag efter henne när hon drar med mig mot dansgolvet bland alla människor som dansar vilt. Det har bara gått en halvtimme och jag känner mig redan påverkad men inte så påverkad att jag inte har någon kontroll över min kropp. Med ett leende börjar jag dansa i takt med musiken.

Efter ett tags skrattande och dansande känner jag hur trycket blir för högt. Jag söker med blicken efter Bendcie som försvunnit bland folkmassan och Candcie försvann så fort vi satte foten på denna klubb, typiskt henne. Med en puts sätter jag mig på en av dom höga barstolarna.

”Vad vill denna bruden ha då” Jag kollar upp och möter ett par bruna, nästan svarta ögon som är omringad av långa bruna ögonfransar. Han ler ett flörtigt leende innan han hungrigt slickar sig om läpparna. Tveksamt bitar jag mig i läppen, han såg så sexig ut där han stod med sitt mörka, rufsiga hår. ”Bestäm du” uppmanar jag med ett snett leende. Med ett flin på läpparna vänder han på sin muskulösa kropp och börjar blanda ihop massa olika vätskor som innehåller saker jag inte har någon aning om. Men det kan väll inte vara så farligt? Alla här inne dricker ju sånt och än så länge ser jag ingen skadad. Jag skakar av mig tankarna och tar emot den nu lime gröna drinken. Försiktigt tar jag en liten klunk, tänk så innehåller den några slags droger? Jag skakar ännu en gång på huvudet åt mig själv och börjar ta stora klunkar istället.

”Vad gör en sån oskyldig tjej som dig såhär sent på en vardag?” Med höjda ögonbryn kolar jag upp på honom. ”Vem har sagt att jag är oskyldig?” Han inspekterar mig så gott det går i min sittande position med benen i kors innan han återigen möter min blick.

”Bevisa det” viskar han tätt intill mitt öra. Med ett busigt leende ställer jag mig upp.

Penny vad håller du på med? Osäkerheten sköljer över mig som en våg och den självsäkra känslan som jag alltid bär på var som bortblåst. Det är alkoholen som leker med dig. Talar en inre röst i mitt huvud. Jag blinkar några gånger och kollar mig runt. Allt ser plötsligt mycket suddigare ut, musiken lät mycket lägre men ändå så mycket högre och mitt huvud. Jag trycker mina handflator mot mitt dunkande huvud. Jag vänder mig snabbt om och börjar vingla ut från lokalen, ut från klubben. Med skakiga ben vingla jag mot riktningen jag tror leder till min gata. Huttrande sätter jag armarna i kors över bröstet i ett försök att hålla värmen. Kisande med ögonen kollar jag mig runt i mörkret, det är läskigt mörkt ute. Genast känner jag hur rädslan fyller mig. Skräckslaget ökar jag på stegen och kollar hastigt om. Tvekande kollar jag ner på mina höga pumps, ska jag ta av dom? Desto fortare jag kommer hem desto bättre är det. Ett stön lämnar min strupe när mina bara fötter träffar den hårda och kalla asfalten. Med pumpsen i ena handen börjar jag återigen gå men spetsar ögonen extra noga. Tänk så följer någon efter mig? Det enda som hörs är svaga sus och mina -nästan- ohörbara steg. Jag kniper igen ögonen när det återigen svartnar framför ögonen på mig.

Den där jäveln måste ha lagt in nånting i min drink.

”Du ser vilse ut” Skräckslaget följer jag rösten med blicken. Bakom mig, knappt tre meter bakom går två stora män. Jag ökar mina steg och låtsas att jag inte hört något, låtsat att jag inte sett dem.

Jag svänger till vänster och ber till gud att dem fortsätter rakt fram eller svänger till höger. Men som vanligt ska oturen ligga på min sida.

”Vi vill inte skada dig” med tårfyllda ögon och en skakig underläpp slänger jag en snabb blick över axeln. Dem var mycket närmre än jag trott. Tårar börjar forsa ner för mina kinder likt ett vattenfall.

Med mina skakiga ben börjar jag springa istället. Två gator till och jag är hemma. Jag kollar ännu en gång bak över axeln men ångrar mig sekunden efter när jag snubblar bakåt eller snarare krockar in i någon. Med tunga ögon och säkerligen rödsprängda kollar jag upp och möter ännu en man.

”Nej, nej, nej snälla låt mig vara” snyftar jag viskandes fram och kryper bakåt, mot dem två andra männen. Snabbt stannar jag till i min rörelse. Jag är körd. Med vädjande ögon kollar jag upp på mannen. Gud snälla. Han böjer sig framåt och sträcker fram sin hand. Jag möter hans marinblåa ögon som visar sorg och skuld? Tveksamt tar jag tag i hans hand innan han drar upp mig. Nu får jag en bättre skymt av hans ansikte. Det såg så bekant ut men jag kan inte sätta fingret på var jag sett honom. ”Spring hem, jag tar hand om dom där.”

Jag stirrar efter henne tills hon försvinner ut i mörkret och ut ur min synfält. Hon har blivit så stor, jag kan knappt tro mina ögon. Jag ville känna glädje av att se henne efter flera år men känner raka motsatsen. Det kändes som om någon hög mig i magen, vred och vände på alla mina inre nerver och mitt hjärta som borde öka takten av lycka ökade takten av ilska. Ilska, det är vad jag känner i hela kroppen just nu. Snabbt vänder jag mig om och ser två män, männen som är orsaken till hennes rödsprängda ögon, hennes skakiga kropp, hennes rädsla. Dem ska få ångra detta, dem ska ånga att dem ens la blicken på henne. Med hotfulla steg börjar jag gå mot dem.

Den ena mannen står stilla och försöker se modig ut men misslyckas då han stinker av rädsla. Den lite bredare mannen tar ett lika hotfullt steg mot mig.

”Var det underhållande? Var det underhållande att skrämma skiten ur en liten flicka? Huh? Var det?”

Väser jag mellan sammanbitna tänder, giftigt nära hans ansikte och för att vara extra tydlig har jag ett fast grepp om hans tröja. Ett flin tar plats på hans läppar, ett flin som får mig att vilja döda honom här och nu. ”Du vet väll att vi är två mot en? Vi skulle kunna slå ner dig med stängda ögon. Så jag föreslår att du vänder dig om och springer iväg, precis som den söta horan du försöker beskydda” Jag klistrar på ett mjukt leende och skakar sakta på huvudet.

”Du känner visst inte mig” Med hat i blicken stirrar jag in i hans kolsvarta ögon. Sakta drar jag upp min pistol och riktar den mot hans panna, mellan hans ögonbryn.

”Du du vå vågar inte” stammar han med ögonen uppspärrade. Med ett flin höjer jag på ena ögonbrynet. ”Vill du testa mig?” Mitt grepp om hans tröja hårdnar när jag inte får ett svar. Ilsket puttar jag bak honom och får en smärtsam stön som bekräftelse att han landat hårt.

”Om jag ser dig, jag menar er” Jag viftar pistolen mellan dem.

”Om ni ger henne en enda blick, eller nej vänta. Om jag någon gång ser er kommer ni få känna på riktig smärta och detta är ingenting jämfört med smärtan jag snackar om.” Jag trycker på avskys knappen och träffar den liggande mannens ben. Ett smärtsamt högt,mörkt och smärtsamt skrik ekar genom nattens mörker.

Utan att ge honom en enda blick vänder jag mig om och drar upp luvan. Ingen får röra henne, ingen får skada henne och ingen får såra henne. I alla fall inte så länge hon är min..

 

---

 

Vem tror ni att denna anonym är? :O

Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om novellen än så länge, den kanske är lite förvirrande och långtråkig nu i början men jag lovar att det kommer hända massa oväntade saker inom kort framtid.

De första kapitlen brukar alltid vara sega, enligt mig! ^^

 

 En fråga bara.. läste några av er biebzstory eller kanske biebzznovell?