Utan att släppa blicken från skärmen gräver jag ner den silvriga skeden i den stora lådan innan jag försiktigt för den mot munnen.

Trots att jag nästan ätit upp mer än halva av glassen njuter jag mer för varje sked jag tar.

Caramel Chew Chew är nog den bästa smaken som finns. Ett stön lämnar mina läppar medan jag lutar mig tillbaka.

För att njuta så mycket som möjligt av choklad och kola smaken biter jag så sakta det går på de stora kakaodopade kola bitarna. Det är skönt att sitta nergrävd bland massa filtar och kuddar medan regnets små vattendroppar smattrar för fullt mot fönstret.

Från soligt väder hade mörkret plötsligt tagit över och get ifrån sig små regndroppar som blivit fler och fler för varje sekund. Men jag gillar det. Det känns så härligt och mysigt på något sätt. Att söka efter värme genom att gräva ner sig under dussins filtar och täcken, burra ihop sig och sätta på någon härlig film eller serie. I mitt fall var det Gossip Girl.

En serie jag aldrig tröttnar på.

Man kan bara glömma allt, glömma verkligheten, sjunka in i serien och låtsas vara en av karriärerna.

Jag har alltid velat bli en skådespelare, en filmstjärna.

För då behöver man inte vara sig själv, man låtsas vara en annan och då hade jag fått glömma alla problem i verkliga livet och låtsas vara en annan, för ett tag i alla fall.

Mina tankar avbröts av ett plingande från min mobil.

Jag sträcker min lediga hand efter den medan jag med andra handen lägger ifrån mig skeden.

Från Candcie:

Vi måste prata. Är hos dig om 5min. Puss!

Jag suckar ljudlöst men knappar ändå in ett okej. Jag pausar avsnittet som spelades upp och reser mig upp.

Det knarrar till i hela kroppen när jag sträcker på mig då jag halv legat i samma position i snart två timmar.

Med stela ben går jag fram till helfigursspegeln och sätter upp håret i en slarvig bulle mitt på huvudet.

Ett par bekväma mjukis shorts och ett kort linne sitter på min kropp. Efter händelsen med Justin hade jag stuckit raka vägen hem, trots att det tagit tjugo hela minuter. Så fort jag kommit hem hade jag slängde av mig alla kläder och tagit en dusch som doc blivit ganska kort för att vara jag.

I vanliga fall brukade jag stå under duschens varma strålar i evigheter.

Så det är tur att jag har ett eget badrum, inte för att dem andra är hemma så speciellt mycket. Mamma är på jobbet hela tiden och min bror, ja han vet jag inte vart han håller hus.

När jag tänker efter har han varit borta ovanligt mycket den senaste tiden.

En svag knakning hörs och ingåendes kommer Candcie med ett litet leende på läpparna.

Jag ger henne en snabb kram innan båda sätter sig på min stora säng.

”Vad har du gjort dom senaste timmarna då?” Jag rycker på axlarna och gör en gäst mot datorn och den stora Ben and Jerry burken som jag flyttat till skrivbordet.

”Har bara latat mig framför Gossip Girl, du då?” Med ett flin nickar hon och smackar sedan med läpparna.

”Jadu.. vad har jag gjort dom senaste timmarna?” Hon ger mig en menande blick, jag sänker blicken. Nu kommer det.

”Jag har varit i skolan och det borde du också varit.”

”Vad är det mellan dig och Justin egentligen? Känner ni varandra eller vadå?” Fortsätter hon. Jag suckar irriterat och slår ut med armarna.

”Du förstår inte, ingen förstår!” Utbrister jag.

”Hur ska vi förstå när du inte förklarat?”

”Det är just det. Jag vet inte hur jag ska förklara.” Jag kollar mig upprört runt i rummet i hopp om några ord som skulle kunna beskriva alla känslor, tankar och allt som skakar om mig inifrån.

”Försök!” uppmuntrar hon och hoppar lite närmre mig.

”Är det konstigt att drömma om en kille, som man aldrig sett i hela sitt liv och tror att det bara en kille hjärnan fantiserat ihop och sen visar det sig att han faktiskt existerar?” Hon biter sig tveksamt  på läppen, som om hon vill säga någon men inte vågar.

”Det kanske bara är ödet?” hon kollar lungt på mig.

”Vadå ödet?” suckar jag nästan upprört.

”Dem är ens inte lik varandra eller jo dom ser likadana ut men dem är ändå annorlunda från varandra..” jag skakar bort det hela med handen när jag inte vet hur jag skulle formulera mig.

”Kan vi snälla byta samtalsämne?” suckar jag. Candcie ler förstående och nickar.

”Jag tror att Justin bara är lik killen i dina så kallade drömmar.” Jag nickar, både för henne och mig själv.

Det är inte samma person. För Justin har en annan stil, en sexig kropp fylld med tatueringar och är en anmält horunge.

”Så gillar du Justin? Varför lämnade ni lektionen förresten? Har du kanske något smaskigt du vill dela med dig?” Hon ler ett flörtigt leende och vrickar på ögonbrynen.

Äcklat skakar jag på huvudet.

”Vet du vilket kräk han är? Jag hade bara lust att slå till honom!” tjuter jag och håller för ansiktet. Candcie börjar skratta sitt klingande skratt och ber genast om mer detaljer.

”Och du ska se hans ögon, på bara någon sekund kan dom byta färg. Han är ett riktigt PMS barn!” Jag skakar på huvudet åt mig själv när händelsen utanför skolan spelas upp i mitt huvud.

”Då är ni två.” flinar hon. Förvånat gapar jag och slår till henne på skoj.

”Vad? Jag har inte sagt att PMS barn är dåliga, jag gillar faktiskt dem. Eller bara ibland.” skrattar hon.

”Shut up!” fnittrar jag.

Det har slutat regna och den skinande solen har istället stigit fram. Längre fram kan man se en svag båge med olika färger som nästan glittrar, en regnbåge. Det brukade inte bildas regnbågar så det var något speciellt. När en svag vindputs susar förbi är jag snabb med att dra igen dragkedjan på den stora tjocktröjan jag bar. Under har jag samma kläder som innan, ett linne och ett par mjukis shorts. Jag sneglar på Candcie när hon nervöst biter sig på läppen.

”Bara ut med det.” suckar jag sedan. Hon kliar sig tvekande på armen innan hon ser på mig.

”Kan vi inte gå över till Bendcie och dom?” frågar hon.

”Och vilka exakt är dom?” höjer jag på ögonbrynen.

”Scott, Chris och Justin.” mumlar hon utan att möta min blick då hon förmodligen redan vet vad jag tycker om den iden.

”Du gillar ju Scott!” tjuter hon som om hon precis kommit på världens bästa ide.

”Gör jag inte!” protesterade jag surt.

”Gör du visst!”

”Ja som vän.” suckar jag tillslut. Hon brister genast ut i ett stort leende.

”Ja ser du, du gillar honom. Som vän.” Scott är snäll, han är inte så hård som Justin.

Chris däremot har jag inte riktigt pratat med, ännu. Det jag inte kan förstå är att Bendcie inte hört av sig på nästan hela dagen, jag har ens inte fått ett litet sms. Hon är antagligen för upptagen med Chris.

”Så jag tycker att vi går över till dem, vi har ändå skittråkigt.” Innan jag hinner protestera hade hon tryckt mobilen mot örat och signalerna går, en efter en. Tillslut lägger Candcie på utan några framsteg.

Hon blänger surt på mig när jag rycker på axlarna med ett leende gömd i mungipan.

Nu slipper jag i alla fall se Justin´s äckliga flin.

Vi fortsätter i tystnad. Jag förbannar mig själv att jag inte tagit på mig lite mer varmare för otroligt nog hade kylan börjat stiga fram, igen. Den fuktiga och kyliga luften biter i fingertopparna och får min hud att knottra till när alla hårstrån på kroppen reser sig upp. Värst är mina bara ben.

”Kan vi inte bara vända och gå hem igen?” huttrar jag mellan tänderna.

Då ser vi plötsligt några figurer längre fram, trots mörkret som lagt sig över den lilla parken kan man se några konturer lite längre bort. Skräckslaget tar jag tag i Candcie´s arm.

Tänk så är det några läskiga typer? Såna som våldtar unga tjejer och sen mördar dem?

Men då plötsligt hörs ett mycket igenkänd skratt. Bendcie´s.

Jag möter Candcie´s lika förvirrade blick som min innan båda börjar gå mot hennes ekande skratt.

Framför oss sitter ingen mindre än Bendcie i Chris famn med Scott, Justin och en okänd man runt sig.

Tio storögde ögon stirrar förvånat upp på oss.

Efter evigheter känns det som, reser Bendcie sig upp och drar in oss båda i en kram.

”Så roligt att ni kom. Hur visste ni att vi var här?” utbrister hon glatt, helt ovetande om utskällningen som väntar henne.

”Varför svarade du inte när vi ringde?” Candcie går rakt på sak.

Förvånat tar Bendcie ett steg bakåt, inte beredd på hennes vassa tonfall.

”Ta det lugnt. Min mobil var död!” blänger hon nu irriterat.

Jag gör allt för att inte möte Justin´s sökande ögon. Han stirrar på mig som om jag vore en uppstoppad kyckling med alla svaren hans ögon sökte befann sig i. Min blick fastnar istället på den okända manen.

Från det skenet som kommer från den svaga gatlyktan kan jag se att han har blåa ögon och en muskulör kropp, självklart. När han märker att min blick ligger på honom ger han ifrån sig ett snett leende.

”Tjena, du måste vara Penny? Jag är Daylan.” Han gör en oartig nickning med huvudet, som en hälsning. Hur kan han vet mitt namn? Det måste vara Bendcie som berättat.

”Det stämmer.. Daylan.” Han ger mig ett blängande leende innan han höjer ölflaskan som jag inte märkt i hans hand, och tar en klunk eller snarare flera.

”Justin har pratat mycket om dig, du verkar ha fått honom på fall.” flinar han och får hela min kropp att stelna till. Justin ger honom en förbannad blick. Man kan nästan känna vibrationerna den ger ifrån sig, hat, skam och frustration.

”Lyssna inte på den fittan!” väser han. Och även han trycker en stor ölflaska mot läpparna.

”Förresten så är jag Chris.” Förvirrat bryter jag blicken från Justin och vänder mig mot Chris som nu stod framför mig med ena handen utsträckt.

”Jag vet, jag är Penny” ler jag och skakar hans hand. Hans stora blåa ögon ser snälla ut.

”Och du vet vem jag är!” Hojtar Scott bakom Chris. Med ett skratt nickar jag och försöker kolla över Chris´s axel. Det problemet försvinner när han istället går fram till Bendcie och omfamnar henne.

Jag stiger fram för att sekunden efter känna hans musklösa armar runt min darrande kropp.

 

---

Jag är verkligen ledsen för att det tagit sån tid men mitt internet har laggat sönder och så har jag haft tre prov. Och inte nog med det så har min dator valt att krångla till sig, om ni följer mig på instagram vet ni nog vad jag hade problem med.

Men kommentera vad ni tyckte! Bra? Dåligt? Är det något jag borde tänka på?

Fråga: Eran favorit idoler? (Förutom Justin)

Mina är nog Avril Lavinge, Eminem & Becky G ^^