2014-04-10

6 - Not a dram!

Med en suck stänger jag igen mitt skåp och styr mina steg mot min nästa lektion. Uttråkat sätter jag mig ner på en ledig plats och väntar på att lektionen ska börja. Egentligen borde vi få vara lediga idag också. Igår var vi tvungna att städa undan allt skit. Mina ögonlock känns som bly och mitt huvud dunkar som bara den. Det kan i alla fall inte bero på alkoholen som det ryktades om att dem helt i drinkarna då jag knapp drack något. Nu när jag tänker efter gjorde jag ingenting förutom att dansa med Candcie i fem minuter. Bendcie försvann så fort vi kom dit och sen så har vi Scott som jag snackade med. Han var riktigt trevlig måste jag erkänna. Skulle inte han och hans bröder börja här idag? Och vem kunde tro att han var Chris bror, killen Bendcie varit så förtjust i den senaste tiden. Jag hann tyvärr inte träffa honom innan han åkte hem. Lite awkard att han råkade hamna i samma stad som Bendcie. Det kanske var planerat? Struntprat.

Jag skakar på huvudet för mig själv. Jag måste sluta argumentera om onödiga saker med mig själv. Jag låter ju störd.

”Det var en riktigt trevlig dag igår måste jag säga..” Jag himlar med ögonen för mig själv. Visst var det.

Plötsligt öppnas dörren och in kommer Scott med ett lugnt leende. Hur kan han vara helt lugn när han är försenad till sin första lektion på sin första skoldag på en helt ny skola?

Jag är ny och heter Scott. Jag ska tydligen ha min första lektion här” Hans blick fastnar på mig och ett stort leende sprids på hans läppar innan han börjar gå mot mig.

Ja välkommen, sätt dig på en ledig plats är du snäll.” Scott ger mig ett pojkaktigt leende och sätter sig jämte mig.

Vilken badass. Sen till första lektionen på sin första dag” viskar jag när Mrs Frizon vänt sig om och fortsatt där hon slutade. Scott ger mig ett snett flin och lutar sig närmre mig.

Om du bara visste” Jag himlar ännu en gång med ögonen men vänder mig om och försöker fokusera på den nu nedklottrade tavlan.

 

 

Jag lutar mig mot den ojämna och obekväma tegelväggen och drar ännu ett bloss. Cigaretten mellan mina fingrar minskar för varje minut. Men det spelar ingen roll, jag tänker inte sätta min fot i den stinkande skolan bara för det, jag tänker ta en till, och en till, så många det behövs bara för att få tiden att rinna iväg. Jag har ändå många skäl att skylla på, det är ju trots allt min första dag. Två blondiner går förbi mig och fnittrar hysteriskt medan dem diskret försöker spana in mig. Den ena blondinen har på sig en kort kjol som visar halva rumpan, hon kunde lika gärna gå utan kjolen, det hade inte direkt gjort någon skillnad. Den andra blondinen har på sig ett par nästan genomskinliga tights. Jag som trodde att man hade sådana under klänningar men tydligen inte. Dom nästan genomskinliga tightsen gjorde en klar syn på hennes sexiga string och visade hennes runda bakdel. Hungrigt slickar jag mig om läpparna. Det kanske inte skadar med ett härligt knull? Min irriterande ringsignal börjar tjuta högt och får mig att bryta blicken från dem två frestande sakerna framför mig men som till min otur försvann längre och längre bort. Jag grymtar irriterat till och gräver upp min mobil ur fickan.

What the fuck?” väser jag och väntar spänt på personen bakom luren, hoppas att personen har en jävligt bra ursäkt.

What the fuck? Är det inte min plikt att säga? Ta ditt lata arsle och mala dig hit!”

Genast känner jag hur irritationen inom mig växer.

Du säger fan inte åt mig vad jag ska göra och inte göra” morrar jag och kan höra hur Chris suckar på andra sidan luren.

Du har missat tre jävla lektioner. Kan du åtminstone komma till dem som är kvar?”

utan att svara lägger jag på samtalet och sparkar aggressivt en sten. Cigaretten hade jag fimpat för längesen så jag stoppar ner händerna i fickorna och börjar gå mot skolans entrédörr. När jag går igenom korridoren stirrar folk på mig precis så som om jag vore ett monster, vilket jag kanske är.

Jag ger ett par tjejer ett snett flin och ger resten en kall blick. Det är allt som krävs för att dem ska vända bort sina blickar. Nöjt fortsätter jag mot vad jag tror är cafeterian.

 

Ingen´s perspektiv:

Precis som alla andra elever i det stora klassrummet satt Penny uttråkat och lyssnade på föreläsningen en gammal käring med grov röst höll i. Penny var i en helt annan värld. Med andra ord, tankspridd. Hon kände ett hårt tryck mot bröstet. Det var som om någon stod och höll för hjärtat, så att det inte kunde slå fritt. Varje dåligt minne som hon helst velat glömma ploppade upp helt plötsligt. Det gav henna kalla kårar, varför tänkte hon på det nu?

Hon blundar, drar in ett djupt andetag, släpper ut det och öppnar ögonen. Hon måste se det ljusa i allting. Det är just vad föreläsningen handlar om. Livet är inte alltid lätt, alla har minnen man inte vill minnas, minnen man inte vill ska existera. Hon kanske borde vara uppmärksam på föreläsningen? Ändå flyger hennes tankar vidare.

 

Oberörd går han genom den långa och trånga korridoren. Hans steg ökar för varje minut som tickar förbi. Hur många gånger han gått i samma korridor vet han inte? Har han gått i cirklar? Men hur ska han veta det när alla korridorer ser exakt likadana ut? Gråa skåp med röda väggar. Golvet kunde man nästan spegla sig igenom då den var så blank. När han ser Chris stå lutad mot en vägg ökar han ännu mera på sina steg.

 

Helt ovetande om vad som väntade henne gick Penny skrattandes med sina vänner mot cafeterian.

Och mitt bland gänget gick Scott, lika glad som resten. Redan efter första dagen kände han att han skaffat bra vänner. I bakhuvudet visste han att han borde hålla en låg profil. Men han kommer inte direkt umgås med dem utanför skolan, sånt har han inte tid med. När skrattdvalorna lagt sig får Penny ännu en gång den rusande känslan rusa i kroppen. Men det är inte på ett behagligt sätt. Hennes mage känns plötsligt mycket tyngre, hon kollar sig runt. Hon har en dålig känsla, hon bara vet att något dåligt är på väg att hända.

 

Okej nu ska ni få möta mina bröder” Sa Scott med ett flin. Justin må vara hans allra bästa vän men det gör inte någon skillnad på han betedde. Om han inte är på bra humör så finns det ingen som kan få honom på bra humör förutom han själv. Så det enda han kan göra är att hoppas på att Justin inte slänger ur sig några opassande kommentarer.

 

Pennys ögon fastnar på två killar lite längre bort, lutade mot den röda väggen. Penny har aldrig sett dem förut. Det kanske är bröderna MacCan som hon fått reda på att dem heter i efternamn

eller tja.. döpt sig till. Den ena kroppsbyggnaden såg så bekant ut på något sätt. Där hon stod kunde hon se att båda hade två stora muskulösa kroppar.

Ju närmre dem kom växte leendet på Bendcie´s läppar medan Penny´s hjärta började slå okontrollerbart, varför hon var så nervöst över något så fånigt visste hon inte.

När Justin kollade upp var det som om hela världen frös till is. Pennys hjärta stannade för någon sekund. Det kändes som om hennes mage vände sig ut och in. Hon bara stod där och stirrade storögt på honom. Det var precis samma stora hasselbruna ögon, precis samma ljusrosa läppar, precis samma perfekta ansikte.

Jag måste drömma! Tänkte Penny för sig själv. Han ser ju precis ut som honom. Pennys ögon granskar honom storögat. Men något var annorlunda med killen framför henne, han var täckt med tatueringar och han utstrålade något annat, något som gav Penny rysningar, obehagliga rysningar.

Hallå Penny” Candcie skakar försiktigt om Pennys arm. Utan att Penny märkt det hade hon hållit inne andan. Hennes ansikte hade skiftat färg och hennes händer skakade. Hon blinkade förvånat till och andas ut ett skakigt andetag för att snabbt dra in ett nytt. Hon blundar, tar ett djupt andetag, ber en bön till gud är detta är ett skämt? och öppnar ögonen. När hon öppnat ögonen stod hon helt stilla, förstelnad i någon sekund. Han stod kvar.


Äntligen är kapitlet färdigt, har haft ganska svårt att skriva detta kapitel då jag inte visste hur jag skulle formulera mig men efter ett tag och lite tips från bästa Sara fick jag till det. Och det kanske inte blev världens längsta kapitel..

Hoppas att ni gillade det iaf, kommentera eran tankar och åsikter.

Dem betyder guld för mig :*

Dsutom är det första gången jag skriver utan någons perspektiv så om det är konstigt skyller jag på det! xD


Tidigare inlägg Nyare inlägg