Det var precis samma stora hasselbruna ögon, precis samma ljusrosa läppar, precis samma perfekta ansikte.

Jag måste drömma! Tänkte Penny för sig själv. Han ser ju precis ut som honom. Pennys ögon granskar honom storögat. Men något var annorlunda med killen framför henne, han var täckt med tatueringar och han utstrålade något annat, något som gav Penny rysningar, obehagliga rysningar.

”Hallå Penny” Candcie skakar försiktigt om Pennys arm. Utan att Penny märkt det hade hon hållit inne andan. Hennes ansikte hade skiftat färg och hennes händer skakade. Hon blinkade förvånat till och andas ut ett skakigt andetag för att snabbt dra in ett nytt. Hon blundar, tar ett djupt andetag, ber en bön till gud är detta är ett skämt? och öppnar ögonen. När hon öppnat ögonen stod hon helt stilla, förstelnad i någon sekund. Han stod kvar.

Jag har länge kollat upp på stjärnorna, frågat om det finns någon där uppe som tar emot mina böner.

Undrat om det finns någon där uppe, någon som lyssnat på mig.

Eller kanske hånat åt mig? För att jag är så svag.

Såna som mig borde inte existera. Såna som mig lever på lögner, är falska och desperata efter kärlek. Vi gör ingen nytta i denna värld.

”Hallå, är någon där?” panikslaget spärrade jag upp ögonen och la handen för munnen i hopp om att personen inte hörde mina tunga andetag och mitt bultande hjärta.

Sakta sjönk mina axlar ihop och hela jag slappnade av när dörren smällde igen och det blev knäpptyst på andra sidan dörren, ett tecken på att personen lämnat.

Jag kände mig så töntig, där jag satt på toalettlocket med knäna upptryckta mot bröstet.

Jag hade blivit som förlamad när jag öppnat ögonen, han var precis som killen som ploppat upp i mina drömmarna. Varför hade jag drömt om en kille som jag ens inte kände?

Och sen koma sig att att han faktiskt existerade.

Eller det kanske var en annan kille som bara råkade likna honom?

Ja, så måste det vara. Så är det!

Jag suckade högt och lutade huvudet bakåt. Varför hade jag ens gått in här?

Jo juste, för att jag är en jävla fegis som bara sprungit iväg, skämt ut mig och sen nästan börjat grina. Åt vad? Jag vet inte!

Ännu en suck lämnade mina läppar innan jag oförsiktigt tryckte handflatorna mot mina tinningar.

Varför är jag så fucking feg hela tiden? Varför beter jag mig som en bortsprungen liten fitta?

Jag skakade på huvudet åt mig själv och reste mig upp.

Mina svaga ben kändes stela under mig och mina ögonlock tunga.

Jag rätade till mina kläder och tog ett djupt andetag.

Nu ska jag inte leka katten jagar råttan längre. För det funkar inte, inte om jag är råttan och världen katten. Med en skakig hand öppnade jag den vita dörren till den lilla båsen jag befann mig i.

Genast mötte jag min spegelbild.

Min kropp såg smal och ynklig ut medan mitt bruna hår omfamnade mitt ansikte och slingrade sig nerför mina axlar. Mina livlösa ögon stirrade tillbaks, nästan blängde tillbaks.

Jag fuktade mina torra läppar och gick försiktigt ut ur tjejernas toalett.

Nu ska jag bete mig normalt, låtsas som om jag inte betet mig som en tre åring och se honom som en främling. För han är en främling, en främling som liknar en kille jag brukar drömma om.

Jag nickade för mig själv. Japp, så är det! Jag blickade ner på klockan och svor för mig själv.

Min engelska lektion började för nästan tjugo minuter sen.

Snabbt tog jag tag i mina engelska böcker, smällde igen skåpet och skyndade mig mot klassrummet.

Som om jag inte var försenad tjugo minuter klev jag självsäkert in i klassrummet och fick allas blickar på mig. Oskyldigt ryckte jag på axlarna och kollade efter Candcie som också hade engelska.

”Och din ursäkt är..?” frågande höjde jag blicken och möte ett par ursinniga ögon.

”Ehh.. duvet, tjejproblem.” Jag gjorde en gest mot min mage och gav ifrån mig ett nervöst leende.

Jag tror inte att han förstod riktigt men tillslut nickade han med en sur min.

Jag tänkte precis fortsätta mot Candcie när min blick fastnade på personen snett bakom henne.

Jag stelnade till i mitt steg när jag mötte hans stora bruna ögon, snabbt bröt jag den genom att kolla ner på mina fötter. Bete dig normalt. Fräste en inre röst i huvudet.

Jag klistrade på samma falska leende och började gå igen innan jag försiktigt satte mig jämte Candcie, framför den-läskigt-lika-killen.

Jag är van vid att folk reagerar så. Att så fort dem ser mig vända sig om och springer för livet.

Men när hon skräckslaget kollat upp på mig. Jag trodde för en sekund att hennes ögon skulle ploppa ur. Men sen plötsligt hade hon börjat skaka och hela hon hade nästan bytt skepnad till ett spöke så blek som hon blivit på bara några sekunder. Medan hennes ögon lös av skräck, chock, förtvivlan, rädsla och något mer, något jag inte kan sätta fingret på.

Det var som om hon var i en annan värld, man kunde nästan se ett genomskinligt täcke över hennes

frånvarande ögon.

Min mobil börjar vibrera och avbryter mina tankar.

Med en kvävd suck tar jag upp den och ser ett sms från Jasmyn.

Från Jasmyn:Jag följer med några kompisar hem, bara så du vet! /J

Till Jasmyn: Och det är..?

När hon inte svarat låser jag mobilen och stoppar ner den igen.

Min blick fastnar på creepy-tjejen framför mig.

Hennes långa bruna hår glänser av det ljusa skenet som lyser in genom fönster och alla lampor som hänger från taket ger en extra ljus nyans.

Även om hon beter sig som en störd unge kan jag inte neka att hon har en rätt sexig kropp med tydliga kurvor och en rund rumpa. Brösten såg heller inte så dåliga ut.

Uttråkat suckar jag och lutar mig bakåt.

Creepy-tjejen kollar bak på mig och möter min blick i någon sekund innan hon kollar bort.

Hon verkar svag för mig. Ett flin tar plats på mina läppar av tanken.

Blondinen bredvid henne ser heller inte så dålig ut men hon har tydligen en pojkvän.

Men det har inte hindrat mig förr från att knulla dem så varför skulle det gör det nu?

Blondiner är bra i sängen.. eller dem flesta. Plötsligt börjar alla röra på sig i det stora klassrummet.

Förvirrat kollar jag mig runt när folk börjar resa på sig. Slutar vi redan?

”Mariah och Veronica.”

”Liam och Adina”

”Penny och Justin” Snabbt kollar jag upp när jag hör mitt namn.

”Och vemfan är Penny?” utbrister jag när alla äntligen satt sig ner.

Creepy-tjejen vänder sig återigen om och kollar tvekande på mig.

”Jag!” Så hon kan prata. Hon kollar ner och biter sig i läppen.

”Aha..?” höjer jag ögonbrynen.

Hon reser sig sakta upp och tar sina böcker i famnen innan hon till min förvåning sätter sig på stolen jämte mig. Frågande stirrar jag på henne i hopp om en reaktion, en förklaring på vad det är vi ska göra. Hennes blick vandrar runt i klassrummet, ut genom fönstret, skådar den slitna boken framför sig innan den tillslut hamnar på en fast punkt framför henne.

”Asså kan du förfan sluta stirra sådär!” Utbrister hon tillslut, inte riktigt den reaktionen jag förväntat mig. Tjejen har attityd. Jag ignorerar hennes plötsliga utbrott och slickar mig flinande om läpparna.

”Kan du förklara vad det är vi ska göra?” Hon suckar och börjar bläddra i sin bok.

”Vi ska välja ut en text som vi ska lära oss utantill och sen redovisa för klassen.”

Är hon seriös? Jag har viktigare saker jag måste göra.

”Jag har inte tid med sånt skit!” Hon öppnar munnen men stänger den lika fort när hennes mobil plingar till. Hon skakar besviket på huvudet medan hon läser meddelandet.

”Vet du vad? Inte jag heller!” hon låser mobilen, reser sig upp och går ut med raska steg.

Jag himlar irriterad med ögonen och går också ut.

Med händerna nedtryckta i fickorna går jag genom den folktumma korridoren.

Efter flera svängar kommer jag äntligen ut ur den stora byggnaden. Snabbt tar jag upp mitt cigarettpaket och tändare. Jag sätter en cigarett mellan läpparna, tänder den och tar ett djupt bloss.

Genast känner jag hur alla muskler slappnar av när jag drar in ett djupt bloss innan jag försiktigt blåser ut det. Jag upprepar processen medan jag börjar gå mot parkeringen.

Jag har inget mer här att göra.

Jag stannar till mitt i mina steg när jag ser en gestalt stå lutat mot en vägg.

Lite sällskap skadar inte. Jag byter riktning mot gestalten som på något sätt ser bekant ut.

Framför mig står creepy-tjejen som jag tror hette Penny. Hon har slutna ögon medan rök sipprar ut mellan hennes röda läppar.

”Ser man på..” flinar jag och lägger armarna i kors över bröstet.

Jag möter hennes marinblå iris när hon kvickt öppnar sina stora ögon. Hon börjar nästan hosta när hon storögt kollar upp på mig.

”Inte visste jag att såna som du rökte.” Fortsätter jag flinande.

Medan röken sippar ut mellan hennes särade läppar himlar hon med ögonen.

”Du vet ingenting så varför inte bara gå tillbaks till det stället du kom ifrån?” flinet på mina läppar suddas ut och ersätts av ett rakt stek. Jag tar ett hotfullt steg mot henne med käkarna hårt i hoptryckbar. Hennes blick strålar plötsligt hat, inte rädsla och får mig mer irriterad och förbannad.

Kan hon inte bli lika ynklig som hon var förut? Gillade henne mer då.

För att visa mitt hat tar jag ännu ett hotfullt steg mot henne, ett till och ett litet till och jag kan nästan höra hennes bultande hjärta.

”Slut upp med den där fucking attityden!” spottar jag giftigt mellan tänderna.

”Släpp mig!” hon gör ett försök i att putta bort mig men misslyckas då jag tar tag i hennes handleder.

”Sluta, du skadar mig!” Hon gör ännu ett försök med att putta bort mig.

Hon biter sig hårt i läppen och vänder bort huvudet när jag närmar mitt ansikte.

”Är du rädd, babe?” viskar jag med ett glädjelöst flin.

Hatet var omöjligt att missa när hon ilsket möter min blick.

Bara för att jävlas ännu mera låter jag min nästa nudda hennes medan jag -medvetet- flåsar mot

hennes läppar. Hon morrar till och puttar till mig, denna gången lite hårdare, får mig att släppa hennes handleder och stapla ett steg bakåt.

”Jävla äckel!” hon vänder på klacken och börjar snabbt gå därifrån, bort från mig.

Med ett skratt skakar jag på huvudet.

 

Har inte läst igenom det!

 

BER SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT! Kapitlet borde ha kommit upp för två dagar sen men jag lovar att jag faktiskt inte haft tid då jag helt plötsligt hade fullt upp med massa annat.

 

Kapitlet är iaf uppe och jag hoppas verkligen att ni gillade det, eller att den åtminstone var helt okej.

Tusen tack för er som tar sin tid och faktiskt kommenterar om vad ni tyckte om kapitlet,

 

betyder mycket! Och jag hoppas verkligen att fler kan göra det <3

Snälla kommatera vad ni tyckte! Var det bra/dåligt? Borde jag kanske ändra på något?