2014-03-29

4 - Nobody is perfect!

Vill du testa mig?” Mitt grepp om hans tröja hårdnar när jag inte får ett svar. Ilsket puttar jag bak honom och får en smärtsam stön som bekräftelse att han landat hårt.

Om jag ser dig, jag menar er” Jag viftar med pistolen mellan dem.

Om ni ger henne en enda blick, eller nej vänta. Om jag någon gång ser er kommer ni få känna på riktig smärta och detta är ingenting jämfört med smärtan jag snackar om.” Jag trycker på avskys knappen och träffar den liggande mannens ben. Ett smärtsamt högt,mörkt och smärtsamt skrik ekar genom nattens mörker.

Utan att ge honom en enda blick vänder jag mig om och drar upp luvan. Ingen får röra henne, ingen får skada henne och ingen får såra henne. I alla fall inte så länge hon är min..

 

 

Kära dagbok, allt har återgått till det vanliga. Allt som hänt den senaste veckan är som bortglömd. Där hemma har allt gått till det normala eller ja.. så normalt det kan bli. Mamma är aldrig hemma och när hon väl är det utbyter vi endast några få ord, precis som om vi vore främlingar för varandra. Jag har flera gånger velat ta upp ämnet om pappa men har aldrig vågat. Jag kan inte låta bli att ställa frågan varför han lämnade oss för mig själv. Hur blev mamma gravid med Matt? Pappa bodde ens inte med oss då? Har dem träffats i smyg? Eller så har hon kanske legat med någon annan och ljugit för oss? Fuck it. Hon skulle aldrig sjunka så lågt.” Fundersamt kollar jag upp och lossar på greppet om pennan i handen. Det känns skönt att kunna skriva av sig. Boken tar emot alla mina ord och tankar utan att ifrågasätta något. Min blick fastnar på den vita koppen som innehöll en sockersöt tee. Värmen lämnade efter sig en tunn ånga som formades till små figurer innan den helt och hållet blev osynlig. Med ena handen för jag muggen försiktigt mot munnen. Precis som jag trott sprids en sockersöt smak i munnen på mig. Med blicken inspekterar jag dem nedklottrade figurerna innan den börjar läsa den slarviga handstilen. Man kan säga att hela mitt liv står i denna boken. Alla mina frågor, tankar, känslor, mitt liv, allt.

Även om jag försöker, låtsas och säger att jag kommit över den kvällen så känner jag en stor klump i magen varje gång jag tänker på händelsen och den där mannen. Han ser så bekant ut på något sätt men ändå är jag säker på att jag aldrig sätt honom. Denna värld är så liten men ändå så stor. Mänskligheten borde behandlas lika. Vi människor borde behandla varandra lika. I varje hörn gömmer det sig en mörker, fara, ondska och alltid är det samma orsak. Hämnd, makt och pengar. Eller så är det för att man haft en svår uppväxt? Det sägs att man blir så som man behandlas.

Ett barn som hånas lär sig blyghet.

Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete.

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma.

Ett barn som får stryk lär sig att hämnd.

Ett barn so..

”Men tjena Penny!” Förvånat kollar jag upp och möter ett par knall gröna ögon. Snabbt slår jag igen boken. ”Hej.” bakom honom kan jag se två andra killar. Jag kollar återigen på Lucke som nu log snett mot mig. Hans mörka hår var prydligt uppkammat, som vanligt.

”Vill du ha sällskap? Det ser ganska ensamt ut.” innan jag hunnit fundera över vad han nyss sagt sätter han sig ner och lika så gör de andra två.

”Vad gör du?” Nervöst trummar jag på den svarta boken i mitt knä.

”Inget speciellt, bara tänker lite” Jag ler ett försiktigt leende och blickar mellan alla tre. Vart är den självsäkra Penny? Jag rättar till ryggen och sätter benen i kors.

”Så vad gör ni här då?” jag kollar mig runt i det lilla cafét. Dem enda som brukar komma hit är antingen jag eller gamlingar. Men jag tycker om det, jag tycker om när det är tyst och lugn musik spelas upp. ”Jag skulle bara ge en sak till min faster” frågande höjer jag på mitt ena ögonbryn.

”Hon jobbar här” fortsätter han med ett flin. Genast klarnar det upp i huvudet på mig.

”Jaha..” skrattar jag generat. En stel tystnad lägger sig över oss.

”Vad läser du?” förvirrat kollag jag på den okända killen med blont hår.

”Jag läser inte, jag skriver” Greppet om min dagbok hårdnar.

”Vad skriver du då?” Frustrerat kollar jag på alla tre som nyfiket stirrar tillbaks.

”Varför så många frågor?”

”Bara nyfikna” blinkar Lucke med ena ögat. Dem andra två instämmer med ett flin.

”Går ni också på vår skola? Eller?” Först kollar jag på den blonde och sen den mörkhårige. Alla tre såg så perfekta ut där dem satt framför mig men innerst vet jag att ingen är perfekt. Dem har säkert flera brister som dem grävt ner djupt inom sig. För så är det oftast. Dem som verkar ha det perfekt är oftast de som har det svårast där hemma. Hur jag vet det är på grund av att jag själv är en sån människa. Eller så är det bara så för mig? Folk ser mig som den lyckliga tjejen, hon som har allt man kan önska sig. I själva verket har jag så många brister i livet som jag bara vill glömma men det går inte. Man kan inte glömma. Hur mycket man än gräver ner dem finns dom alltid där, vrider och vänder på sig, försöker gräva upp sig.

”Kommer du inte ihåg mig?” Förvånat men ändå förvirrat skakar jag på huvudet åt den mörkhårige.

”Vi gick i samma klass i sexan, kommer du ihåg mig nu?” Jag har inget minne av att jag sätt honom förut. Förtvivlat skakar jag ännu en gång på huvudet. Flinet på hans läppar blir bredare och sänder ut en obehaglig känsla. Jag tror inte att jag vill veta vem denna kille är.

”Det är jag Binn.” namnet känns så bekant. Binn. Jag har hört det namnet förut.

”Hur ska jag kunna veta vem du är? Mer detaljerat tack” Flinet på hans läppar blir äckligt läskigt. Jag ångrar redan nu att jag ens frågade vad dem hette från första början. Något i hans blick får en klump att bildas i magen på mig.

”Som du vill baby. Du skrek mitt namn och bad mig knulla dig hårdare. Du var riktigt vild för att vara din första gång” Mitt ansikte hade vid detta laget bytt färg och hjärtat slog likt en hammare mot mitt bröst. Illamåendet bubblar upp i magen, alla nerver och muskler i kroppen känns plötsligt som bly, jag mår illa. Tårarna bränns bakom ögonlocken men ändå släpper jag inte honom med blicken och kollar storögat på honom innan verkligheten kommer ifatt mig. Snabbt reser jag mig upp, samlar alla mina grejer och trycker ner dom i väskan. Utan att möta någons blick reser jag mig upp och skyndar mig ut ur cafét. Trött lutar jag huvudet mot fönstret när jag efter flera minuter fått tag på en taxi.

Jag var en idiot eller nej. Jag var en dum liten vilse slampa när jag var liten. Jag gick i sexan och blev av med min oskuld. Vem blir det? Och efter det gick jag och horade runt. Jag trycker naglarna hårade mot handflatorna för att inte släppa ut tårarna som hotar bakom ögonlocken. Det är så mycket i mitt förflutna som jag vill glömma. Det är så mycket dumt jag gjort som jag ångrar över hela mitt hjärta. ”Vi är framme miss..” Med ett ryck sätter jag mig upp innan jag gräver i väskan efter några sedlar. Utan att räkna ger jag dem till chauffören och stiger ut.

”Hallå?”ropar jag och hör röster, men inget svar. Med en suck släpar jag min fötter efter mig in till det stora vardagsrummet och precis som jag trott låg Matt och Taylor där halvdöda.

Utan att ge ifrån mig ett ljud ramlar jag ihop på den lediga fåtöljen som en säck potatis.

”Vad har du varit hela dagen?” utan att öppna ögonen morrar jag till.

”Det har inte du med att göra”

”Jag sa, vart har du varit?” irriterat slår jag upp mina tunga ögonlock och möter min brors ögon som stint stirrar tillbaks på mig.

”Jag var på en strippklubb. Nöjd?” fyra uppspärrade ögon stirrar på mig som om jag vore dum i huvudet. Trotts mitt dåliga humör biter jag mig i underläppen för att inte börja skratta. Om det är för deras dumhet eller deras fåniga miner får bli ett mysterium.

”Seriöst. Vad tror ni om mig egentligen? Jag var på ett Café.” jag lämnar dem med deras förvånade miner och går upp till mitt rum. Trött slänger jag mig på sängen och blundar i ett försök att somna.

 

”Du fucking ljög. Du ljög för mig!” skriker jag så högt så att det gör ont i halsen. Men jag bryr mig inte.. Han ljög ännu en gång. Han rör inte en en enda fena, lika uttryckslös som vanligt. Jag morrar mellan mina tänder och putar till honom i full kraft men med mina klena armar rörde han ens inte sig två centimeter.

”Kan du inte ta det lugnt? Jag kunde inte veta att detta skulle hända” väser han och slår ut med armarna. Om detta hade varit en tecknad film hade det sprutat ut rök ur mina öron och mina ögon hade speglats som eld. Han har tur att blickar inte kan döda annars hade han legat flera meter under marken just nu.

 

 

”Ska jag ta det lugnt?” hela jag praktiskt taget skakar av ilska och ser praktiskt taget rött.

”Och du visste inte? Är det din ursäkt? Huh?” det hjälper inte speciellt mycket när han himlar med ögonen. Om han hade varit i min situation just nu hade han tagit sönder allt han fick tag på, vänt upp och ner på hela huset med andra ord. Men jag är inte han. Jag är inte störd, jag ska inte sjunka så lågt som honom. ”Jag är ledsen okej? Jag är ledsen att bögen ingick i uppdraget. Men jag är inte ledsen att jag sköt honom” det sista flinar han. Är han seriös? Jag tar tre snabba steg mot honom och slår ett slag, två slag, tre slag, fyra slag mot hans bröst. Inget händer. Han kollar ner på mig med en frågande blick, nästan roande. Jag skriker frustrerat till och lägger händerna för ansiktet. Han är omöjlig.

”Förlåt Jasy men du vet att vi är tvungna att flytta och nu lovar jag att det är sista gången” jag kollar försiktigt upp på honom mellan mina fingrar. Jag vet inte hur många gånger han har sagt den där meningen men hans röst hade återgått till den mjuka. Jag önskar att han talar sanning denna gången. I nästa sekund känner jag hur hans muskulösa armar drar in mig i sin famn. Det är denna sidan av honom som jag älskar. Jag har flera gånger funderat på varför jag inte lämnar honom och gänget. Lämnar all denna skit bakom mig och bara flyr, lämnar mitt liv bakom mig och startar om på nytt. Men han är den ända jag har kvar. Han är trots allt min bror.

 

 

Vad tycker ni? Bra? Dåligt? Borde jag skriva på ett annat sätt? Kommentera är ni snälla, kommentera eran åsikter. Och sen ville jag också säga att jag är jättetacksam för er som tagit sin tid och kommenterat. Vartenda liten kommentar betyder guld för mig. <3


2014-03-24

3 - You don't know me!

Har du pratat något med din pappa?” förvirrat skakar jag på huvudet.

Bra! För du får inte och nu menar jag aldrig prata med honom eller ta upp kontakten, förstått?”

Varför inte?” frågar jag försiktigt. Varför får jag inte ha kontakt med honom? Det är ju ändå min pappa. Eller jag har inte riktigt träffat honom men han är ändå min pappa.

För att jag säger det” väser hon. Varför måste hon alltid vara så spydig?

Jag är faktiskt arton år och har rätt till att ta egna beslut” Hon spänner blicken i mig och skakar stelt på huvudet.

Hör du inte vad jag säger? Du får inte ta upp kontakten med honom. Han är farlig. Farligare än du någonsin kommer förstå..”

 

 

Klockan visar sex på kvällen vilket betyder att jag legat här i tre timmar. I tre fucking timmar har jag stirrat upp i taket. Jag kan inte fatta hur mamma kan vara så självisk. Det känns som om någon sitter och sticker en kniv i mitt hjärta, om och om igen. Jag är besviken på pappa. Att han inte har tagit kontakt med mig och Matt men jag förstår honom delvis. Hans ex fru dvs mamman till hans barn har förbjudit honom att träffa sina barn. Jag vet inte hur han ser ut, hur gammal han är eller vad han heter. Jag vet inte vad min pappa heter. Hur många barn finns det som inte vet vad deras pappa heter? Jag undrar vart han befinner sig just nu, kanske i Kalifornien? Eller Kanada? Eller varför inte New York? Undra om han brukar tänka på oss.

Skräckslaget sätter jag mig upp när ett tjutande ljud börjar eka genom rummet. Första tanken som slår mig är min mobil.

”Penny här” mumlar jag ointresserat och slänger mig återigen ner bland alla kuddar.

”Så dyster du låter då” Jag himlar med ögonen åt henne.

”Hur som helst ska du följa med oss och festa för det tror jag är något du behöver. Ja det behöver du, utan tvekan” Jag suckar högt men kan inte låta bli att skratta åt henne.

”Jag är inte festsugen, dessutom är det måndag. Vem festar på en måndag?”

”Vi. Hursomhelst ska du följa med om du så vill eller inte.” Innan jag hunnit öppna munnen öppnas dörren till mitt rum och ingående kommer Candcie och Bendcie, som ett paket på lager. Varför blir jag inte förvånad? Med en huvudskakning klickar jag av samtalet.

”Party time” Utbrister båda i mun på varandra.

”Och vi måste göra något åt ditt tråkiga beteende, visa oss hur man festar” Kvittrar Candcie och drar upp mig ur sängen.

”Vi börjar med kläderna.” Bendcie slår ihop händerna och går mot min Walk in closet med mig och Candcie i släptåg.

”Men hörni, ska vi verkligen dra ut nu? Jag menar det är måndag..” Jag blickar tveksamt mellan dom men får endast två axelryckningar.

”Prova denna” Bendcie håller uppe en ljusblå klänning som jag aldrig sett förut.

”Nej ta denna” I en snabb reflex tar jag emot plagen. En blommig topp med ett par höga, korta shorts. Osäkert kollar jag upp på Candcie.

”Dom visar ju för mycket hud” hon himlar med ögonen och vänder sig om för att sekunden efter kasta ett par genomskinliga tagits.

”Som om dessa gör någon skillnad” Jag säger inget mer och byter om istället.

Väll påklädd går jag till min skohylla där alla skor står i en prydlig ordning. Jag drar fram ett par enkla men ändå snygga pumps.

”Vad tycks?” jag snurrar runt ett varv och får två stora leenden tillbaks.

”Fan va sexigt babe! Du får ju oss att se ut som två uteliggare” Storögat inspekterar jag dem från topp till tå. Bendcie hade en kort svart klänning som gjorde hennes perfekta kurvor tydliga medan Candcie hade, precis som mig, en topp fast blå med glittriga detaljer och en kort kjol.

”I så fall vet ni inte vad ordet uteliggare betyder” Skrattandes skakar dem på huvudet. Jag blir alltid lika fascinerad när dom omedvetet gör samma saker eller säger samma saker i mun på varandra. De är så lika men ändå så olika.

”Jag får sminka dig” utbrister Candcie plötsligt.

”Och jag får fixa ditt hår” klappar Bendcie med händerna. Med ett flin sätter jag mig på den utdragna stolen.

”Sminka mig inte för mycket och Benc, kan du sätta upp håret i en hög tofs?”

”Ska bli” Ett skratt lämnar mina läppar när dem pratar i mun på varandra men tystnar direkt när Candcie börjar väsa åt mig.

 

”Jag hör inte vad du säger” skriker jag för att övertala den höga musiken som dunkar högt och sänder ut vibrationer i hela kroppen, på ett behagligt sätt. Jag har saknat denna känslan, när alkoholen rusar med blodet, när man hela tiden känner ett pir i kroppen och man kan släppa loss utan att bry sig om världen runt om. Bendcie viftar bort det med handen och skakar på huvudet innan hon tar tag i min hand. Förvånat staplar jag efter henne när hon drar med mig mot dansgolvet bland alla människor som dansar vilt. Det har bara gått en halvtimme och jag känner mig redan påverkad men inte så påverkad att jag inte har någon kontroll över min kropp. Med ett leende börjar jag dansa i takt med musiken.

Efter ett tags skrattande och dansande känner jag hur trycket blir för högt. Jag söker med blicken efter Bendcie som försvunnit bland folkmassan och Candcie försvann så fort vi satte foten på denna klubb, typiskt henne. Med en puts sätter jag mig på en av dom höga barstolarna.

”Vad vill denna bruden ha då” Jag kollar upp och möter ett par bruna, nästan svarta ögon som är omringad av långa bruna ögonfransar. Han ler ett flörtigt leende innan han hungrigt slickar sig om läpparna. Tveksamt bitar jag mig i läppen, han såg så sexig ut där han stod med sitt mörka, rufsiga hår. ”Bestäm du” uppmanar jag med ett snett leende. Med ett flin på läpparna vänder han på sin muskulösa kropp och börjar blanda ihop massa olika vätskor som innehåller saker jag inte har någon aning om. Men det kan väll inte vara så farligt? Alla här inne dricker ju sånt och än så länge ser jag ingen skadad. Jag skakar av mig tankarna och tar emot den nu lime gröna drinken. Försiktigt tar jag en liten klunk, tänk så innehåller den några slags droger? Jag skakar ännu en gång på huvudet åt mig själv och börjar ta stora klunkar istället.

”Vad gör en sån oskyldig tjej som dig såhär sent på en vardag?” Med höjda ögonbryn kolar jag upp på honom. ”Vem har sagt att jag är oskyldig?” Han inspekterar mig så gott det går i min sittande position med benen i kors innan han återigen möter min blick.

”Bevisa det” viskar han tätt intill mitt öra. Med ett busigt leende ställer jag mig upp.

Penny vad håller du på med? Osäkerheten sköljer över mig som en våg och den självsäkra känslan som jag alltid bär på var som bortblåst. Det är alkoholen som leker med dig. Talar en inre röst i mitt huvud. Jag blinkar några gånger och kollar mig runt. Allt ser plötsligt mycket suddigare ut, musiken lät mycket lägre men ändå så mycket högre och mitt huvud. Jag trycker mina handflator mot mitt dunkande huvud. Jag vänder mig snabbt om och börjar vingla ut från lokalen, ut från klubben. Med skakiga ben vingla jag mot riktningen jag tror leder till min gata. Huttrande sätter jag armarna i kors över bröstet i ett försök att hålla värmen. Kisande med ögonen kollar jag mig runt i mörkret, det är läskigt mörkt ute. Genast känner jag hur rädslan fyller mig. Skräckslaget ökar jag på stegen och kollar hastigt om. Tvekande kollar jag ner på mina höga pumps, ska jag ta av dom? Desto fortare jag kommer hem desto bättre är det. Ett stön lämnar min strupe när mina bara fötter träffar den hårda och kalla asfalten. Med pumpsen i ena handen börjar jag återigen gå men spetsar ögonen extra noga. Tänk så följer någon efter mig? Det enda som hörs är svaga sus och mina -nästan- ohörbara steg. Jag kniper igen ögonen när det återigen svartnar framför ögonen på mig.

Den där jäveln måste ha lagt in nånting i min drink.

”Du ser vilse ut” Skräckslaget följer jag rösten med blicken. Bakom mig, knappt tre meter bakom går två stora män. Jag ökar mina steg och låtsas att jag inte hört något, låtsat att jag inte sett dem.

Jag svänger till vänster och ber till gud att dem fortsätter rakt fram eller svänger till höger. Men som vanligt ska oturen ligga på min sida.

”Vi vill inte skada dig” med tårfyllda ögon och en skakig underläpp slänger jag en snabb blick över axeln. Dem var mycket närmre än jag trott. Tårar börjar forsa ner för mina kinder likt ett vattenfall.

Med mina skakiga ben börjar jag springa istället. Två gator till och jag är hemma. Jag kollar ännu en gång bak över axeln men ångrar mig sekunden efter när jag snubblar bakåt eller snarare krockar in i någon. Med tunga ögon och säkerligen rödsprängda kollar jag upp och möter ännu en man.

”Nej, nej, nej snälla låt mig vara” snyftar jag viskandes fram och kryper bakåt, mot dem två andra männen. Snabbt stannar jag till i min rörelse. Jag är körd. Med vädjande ögon kollar jag upp på mannen. Gud snälla. Han böjer sig framåt och sträcker fram sin hand. Jag möter hans marinblåa ögon som visar sorg och skuld? Tveksamt tar jag tag i hans hand innan han drar upp mig. Nu får jag en bättre skymt av hans ansikte. Det såg så bekant ut men jag kan inte sätta fingret på var jag sett honom. ”Spring hem, jag tar hand om dom där.”

Anonyms Perspektiv:

Jag stirrar efter henne tills hon försvinner ut i mörkret och ut ur min synfält. Hon har blivit så stor, jag kan knappt tro mina ögon. Jag ville känna glädje av att se henne efter flera år men känner raka motsatsen. Det kändes som om någon hög mig i magen, vred och vände på alla mina inre nerver och mitt hjärta som borde öka takten av lycka ökade takten av ilska. Ilska, det är vad jag känner i hela kroppen just nu. Snabbt vänder jag mig om och ser två män, männen som är orsaken till hennes rödsprängda ögon, hennes skakiga kropp, hennes rädsla. Dem ska få ångra detta, dem ska ånga att dem ens la blicken på henne. Med hotfulla steg börjar jag gå mot dem.

Den ena mannen står stilla och försöker se modig ut men misslyckas då han stinker av rädsla. Den lite bredare mannen tar ett lika hotfullt steg mot mig.

”Var det underhållande? Var det underhållande att skrämma skiten ur en liten flicka? Huh? Var det?”

Väser jag mellan sammanbitna tänder, giftigt nära hans ansikte och för att vara extra tydlig har jag ett fast grepp om hans tröja. Ett flin tar plats på hans läppar, ett flin som får mig att vilja döda honom här och nu. ”Du vet väll att vi är två mot en? Vi skulle kunna slå ner dig med stängda ögon. Så jag föreslår att du vänder dig om och springer iväg, precis som den söta horan du försöker beskydda” Jag klistrar på ett mjukt leende och skakar sakta på huvudet.

”Du känner visst inte mig” Med hat i blicken stirrar jag in i hans kolsvarta ögon. Sakta drar jag upp min pistol och riktar den mot hans panna, mellan hans ögonbryn.

”Du du vå vågar inte” stammar han med ögonen uppspärrade. Med ett flin höjer jag på ena ögonbrynet. ”Vill du testa mig?” Mitt grepp om hans tröja hårdnar när jag inte får ett svar. Ilsket puttar jag bak honom och får en smärtsam stön som bekräftelse att han landat hårt.

”Om jag ser dig, jag menar er” Jag viftar pistolen mellan dem.

”Om ni ger henne en enda blick, eller nej vänta. Om jag någon gång ser er kommer ni få känna på riktig smärta och detta är ingenting jämfört med smärtan jag snackar om.” Jag trycker på avskys knappen och träffar den liggande mannens ben. Ett smärtsamt högt,mörkt och smärtsamt skrik ekar genom nattens mörker.

Utan att ge honom en enda blick vänder jag mig om och drar upp luvan. Ingen får röra henne, ingen får skada henne och ingen får såra henne. I alla fall inte så länge hon är min..

 


 

Vem tror ni att denna anonym är? :O

Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om novellen än så länge, den kanske är lite förvirrande och långtråkig nu i början men jag lovar att det kommer hända massa oväntade saker inom kort framtid.

De första kapitlen brukar alltid vara sega, enligt mig! ^^

 

 En fråga bara.. läste några av er biebzstory eller kanske biebzznovell?


2014-03-22

2 - More dangerous than you'll ever underständ..

Men ser man på” Jag höjer min blick och ser Candcie och Cody komma mot oss, hand i hand. Ett svagt leende tar plats på mina läppar. Jag ställer mig upp för att krama om båda i en gruppkram.

Jag hoppar närmre Taylor, som hoppar närmre Bendice för att både Zack och Candcie ska få plats runt det trånga bordet.

Hur har er dag varit då?” frågar Candcie glatt. Ovanligt glatt.

Seg” muttrar jag och Bendcie i mun på varandra.

Min var faktiskt helt okej, Jag fick ett härligt knull” utbrister Taylor glatt med ett stort flin på läpparna.

Varför blir jag inte förvånad?” Cndcie lägger dramatiskt ena handen på bröstet medan hon storögat kollar på Taylor innan hon brister ut i ett skratt. Jag drar snabbt upp min mobil som börjar vibrera. Jag sväljer klumpen som bildats i halsen när jag ser namnet på den lysande skärmen.

 

 
”Hallå” mumlar jag. Jag borde inte känna såhär. Jag borde inte känna den nervösa känslan som bubblade inom mig, jag borde inte känna mitt hjärta som slog hårt mot mitt bröst, jag borde inte känna mig skakig vid väntan på hennes ord. Min egen mor, min mamma, kvinnan som borde finnas där vid min sida vid vått och torrt.

”Hej gumman” Förvånat blinkar jag av hennes lena ton. Hon lät glad för en gångs skull och hon sa gumman, hon kallade mig för gumman. Medan mitt hjärta slår hårt i bröstet känner jag hur lyckan fyller mig.

”Hej mamma” hälsar jag mjukt. Hennes humörsvängningar är inget att leka med men tydligen är jag expert på det.

”Skulle du kunna komma hem efter skolan? Nu menar jag direkt efter skolan?” frågande rynkar jag på pannan.

”Vadå? Har det hänt något?” oroligt börjar jag bita på mina naglar. Jag känner hur hela gängets blickar vilar på mig men det är inget jag orkar bry mig om. De vet redan att jag inte har det så lätt där hemma.

”Nej jag vill bara prata med dig om något” Prata? Det är aldrig något bra när hon bara vill prata.

”Men jag ska shoppa med Bendice och Candice efter skolan” ljuger jag. Jag ser hur dem genast utbyter blickar med varandra innan dem frågande kollar på mig. Jag lägger ena handen för läpparna som ett tecken på att de ska vara tysta.

”Jaha men ni shoppar varje dag så det gör inget om du skjuter upp det, jag förväntar mig att du är hemma efter skolan.” Innan jag hunnit svara börjar det tjuta i mobilen, ett bevis på att hon lagt på.

Irriterat slänger jag mobilen på bordet. Jag bryr mig inte om den går sönder. Det är bara att köpa en ny för om det är något jag inte behöver oroa mig om så är det pengar.

”Vad handlade det om?” Jag rycker på axlarna och drar en hand genom mitt hår.

”Hon vill prata om något viktigt” Suckar jag. Detta är inte första gången hon sagt att hon vill prata.

Senast vi skulle prata vände vi upp och ner på hela huset. Hon för att hon var förbannad på mig då jag vägrade lyda henne och jag för att jag var så förbannad på henne och hennes korkade påståenden.

”Du kan strunta i henne och följa med oss hem” Jag trycker fram ett leende men skakar sedan på huvudet.

”Om jag inte går kommer det bli ännu värre” Alla runt bordet ler ett medlidande leende. Jag hatar när dem gör det. Jag vill inte att dem ska tycka synd om mig, dem oroar sig alldeles för mycket.

Jag menar det värsta som kan hända är att jag stryper mamma, inget mer! Jag himlar med ögonen åt mina egna tankar och kollar bak när höga skratt fyller hela cafeterian. Ingåendes kommer Jasin med ena armen runt en mörkhyad tjej med långt mörkt hår. Jag himlar ännu en gång med ögonen. Ännu en ny tjej.

”Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta” Jag vänder min blick mot Candice som bet sig i läppen med blicken fast på Jasin och tjejen.

”Ska jag skratta för att han är så ful eller ska jag gråta för att jag vill spy?” Roat skakar jag på huvudet.

”Du är ju för rolig du” Jasin är verkligen en kille man börjar hata vid första ögonkastet. Så fort han ser en tjej ska han dra upp ett skämt och med ordet skämt menar jag ”Jag har en vän där nere som väntar på dig” Vilket skämt liksom, notera sarkasmen. Jag kollar bak igen men ser honom inte någonstans.

”Penny, jag tror att vi börjar nu” Jag nickar åt Taylor och reser mig upp.

”Hejdå folk” Jag vinkar med ena handen och tar tag i min mobil med den andra. Snabbt gör jag en slängkyss innan jag vänder på klacken och med Taylor vid min sida går vi mot SO salen.

Jag tackar gud att vi inte behöver ha med oss några material då vi endast ska kolla på någon film.

 

Jag ignorerar Jasin som var och varannan minut kastar suddgummi bitar på mig. Istället försöker jag fokusera på filmen som spelades upp på storskärmen. Varför satte han sig just bakom oss av alla platser? Eller vänta, det är Jasin vi pratar om. Vem försöker jag lura? Jag står emot impulsen att himla med ögonen.

”Pst, Penny”Viskar ingen mindre än Jasin. Jag kväver ett stön och vänder mig frustrerat om.

”Kan du för helvete hållakäften?” väser jag sammanbitet. I ögonvrån ser jag hur jag får ett fåtal blickar från dem som satt närmast men släpper ändå inte Jasin med blicken.

”Varför har du ignorerat mig hela dagen?” fortsätter han viskandes och lutar sig över bänken för att komma närmre mig. Med en äcklad huvudskakning vänder jag mig framfåt.

”För att du äcklar mig” viskar jag.

”Varför äcklar jag dig?” viskar han tillbaks och det var omöjligt att missa flinet bakom hans ord. Jag ger Taylor en snabb blick som hade dragit upp luvan och var helt inne i filmen.

”Något säger mig att du är rädd för mig, rädd för att jag ska få dig i sängen” Jag ignorerar honom och biter ihop käkarna för att inte skrika rakt ut. Han går mig på nerverna.

”För du vet, du är in-” Jag reser mig hastigt upp och allas blickar vänds mot mig. Med glödande ögon vänder jag mig om och ser en road Jasin.

”Hur kan du leva med dig själv? Kolla dig runt, ser du någon som värkar intresserad av dig? Och vet du hur jävla äckligt det är när du går runt och snackar om din jävla kuk var och varannan minut? Jag slår vad om att din kuk inte ens är 5 centimeter. Dem enda som ligger med dig är desperata slynor. Så kom inte och säg att du är något, gå och väx upp förfan. Gör lite nytta för en gångs skull” Bröstet höjs och sänks hastigt medan jag tar djupa andetag. Jag vet inte var alla orden kom ifrån. Jag skrek allt som snubblande på min tunga. Med snabba steg går jag mot dörren för att sedan smälla igen den efter mig. Andfådd lutar jag mig mot dörren. Jag kommer få så mycket skit för detta. Jag hoppar snabbt åt sidan när dörren öppnas och ut klivet Taylor. Genast slappnar jag av.

”Vad handlade det där om?” Han kollar förvirrat på mig där han stod i sin gråa hodie och sina mörka jeans.

”Om du inte varit inne i den där filmen hade du vetat” muttrar jag och börjar gå mot mitt skåp.

”Förlåt, jag hade hörlurar på mig” Han lägger båda armarna om mig och drar in mig i en kram. Taylor är den sorts kille som aldrig är seriös och skämtar om allt och alla men han är även en av dem mest godhjärtade människorna jag känner även om han slänger in lite olämpliga ord då och då.

”Han har varit klängig hela dagen och ugh..” Jag stönar frustrerat och drar en hand genom mitt hår, för säkert tionde gången idag.

Ord kan inte beskriva hur frustrerad och irriterad jag känner mig just nu.

”Du behöver inte förklara, jag förstår men jag måste erkänna att ditt lilla tal var riktigt underhållande” Han nickar stolt innan han brister ut i skratt. Trots mitt dåliga humör känner jag hur ett leende tar plats på mina läppar.

”Men jag lovar att vara på hugget nästa gång” Med ett leende nickar jag åt honom innan vi svänger till vänster där mitt skåp befinner sig.

”Kan du säga att jag inte mådde bra och gick hem?” jag ger Taylor en snabb blick för att försäkra mig om att han lyssnar innan jag tar min väska och skinnjacka.

”Självklart men du vet väll att du kommer få gå till rektorn?”

 

 

”det är inte något jag inte gjort förr” Jag slänger väskan över axeln och drar in honom i en kram.

”Gör mig en tjänst och säg till Matt att jag tar bilen” Sedan min bil varit på lagning har jag fått ha Matt´s extra nycklar så han får skylla sig själv om jag tar bilen, vilket jag ska.

”Visst” Jag vinkar innan jag styr mina steg mot utgången för att fortsätta mot parkeringen där alla bilar stod parkerade. Efter ett tags tystnad av körande sätter jag på radion. Utan medvetet börjar jag nynna på den okända låten. Försiktigt parkerar jag bilen på uppfarten. Med lugna steg går jag upp för dem få trapporna innan jag tar upp mina nycklar men stannar till i min rörelse. Mamma kanske är hemma? Jag kollar bak och till min otur stod hennes stora Volvo parkerad vid garaget. Fuck. Varför tänkte jag inte på detta?

Jag tar ett djupt andetag och öppnar försiktigt dörren. Jag måste ändå gå in förr eller senare.

”Du var tidigt hemma” jag kollar upp och möter hennes marinblåa ögon, precis som mina.

”ja jag vet. Det hände bara lite saker” Det är ingen mening att ljuga för hon kommer ändå få reda på det.

”Okej kom” Okej? Ska hon inte ifrågasätta mig? Förvånat följer jag efter henne för att sedan dunsa ner i den bekväm soffan.

”Har du pratat något med din pappa?” förvirrat skakar jag på huvudet.

”Bra! För du får inte och nu menar jag aldrig prata med honom eller ta upp kontakten, förstått?”

”Varför inte?” frågar jag försiktigt. Varför får jag inte ha kontakt med honom? Det är ju ändå min pappa. Eller jag har inte riktigt träffat honom men han är ändå min pappa.

”För att jag säger det” väser hon. Varför måste hon alltid vara så spydig?

”Jag är faktiskt arton år och har rätt till att ta egna beslut” Hon spänner blicken i mig och skakar stelt på huvudet.

”Hör du inte vad jag säger? Du får inte ta upp kontakten med honom. Han är farlig. Farligare än du någonsin kommer förstå..”