1 - What the hell do you think you're up to?

 

Allt var så vackert då gryningen bredde plats och dagen släpptes fri inför himlens alla färger och solens rodnad. Med kisande ögon blickar jag över den fridfulla stranden. Den är folktom precis som alla andra dagar men ändå har den så mycket liv i sig. Det turkosfärgade havets vågor drar in sig mot land medan livliga måsar flyger omkring och ger ifrån sig starka läten. Med ett leende vänder jag mig om och ser att även Matt nu satt vid bordet. Med ett leende på läpparna styr jag mina steg mot dom för att göra dem sällskap.

Lyckligt blickar jag över allt mamma brett ut på bordet. Det här var perfekt. Såhär ska det alltid vara. Jag, mamma och Matt. Jag kollar snabbt ner när jag känner något blöt mot mitt bara ben. Leendet på mina läppar blir bredare när jag ser Milo glatt vifta med svansen medan han nosar på mitt ben.

Hej gubben” med min bebis röst lyfter jag upp honom i mitt knä men släpper ner honom lika fort när han blir ännu vildare vid synen av all mat. Med ett skratt slänger jag ner en skinkbit och får en varnande blick av mamma. Jag himlar med ögonen och drar åt mig en skål med yoghurt innan jag öser på med olika bär.

Kommer ni ihåg när ni var små och försökte bygga ett sandslott men det hela slutade med att Matt låg begravd under sanden.” Jag lägger ena handen för munnen för att inte spotta ut yoghurten rakt ut.

Matt blänger surt på mig men brister själv ut i ett skratt. Skrattandes nickar jag på huvudet.

Det där tycker jag att vi ska göra om” påpekar jag och ger Matt ett stort leende. Jag kommer ihåg hur jag hade blivit sur på honom när han inte lyssnade på mig och sen kastat sand på honom och där började vår sandkrig tills jag puttade ner honom. Så arg som jag var kastade jag sand på hela honom så att han nästan låg begravd under sanden men som tur kom mamma och avbröt allting.

"Nu har jag mer muskler än dig så gärna"

Men jag är äldre”Jag ger honom ett sarkastiskt leende när han visar upp sina muskler.

Och? Dessutom var jag bara fyra år” Ett skratt bubblar upp inom mig.

Aa skyll på det du” Jag ignorerar honom och njuter istället av min frukost.

 

Solens strålar sökte sig mellan stam och gren ner mot markens gräs vid den glittrande bäcken mot främmande horisont och där vid vindens dova sus finner den sin frihet.

Men tyst Penny, lyssna på denna” Med ena handen för munnen för att inte skratta vänder jag min blick mot honom istället.

Om en tupp lägger ett ägg på gränsen mellan USA och Kanada, vems är ägget då?” Jag stoppar in en jordgubbe i munnen medan jag fundersamt blickar över det turkos färgade havet framför oss.

Jag vet inte” fnittrar jag tillslut.

Ingens, tuppar lägger inte ägg” flinar han stolt. Skrattandes himlar jag med ögonen.

Dina skämt suger” Jag puttar till honom på axeln innan jag reser mig upp.

Och din humor suger” Hans ögon smalnar till och i nästa sekund står även han upp. Ett skrik lämnar mina läppar när han tar tag om min midja. Snabbt vrider jag mig loss ur hans grepp och springer iväg.

Min humor suger inte alls” skriker jag över axeln.

Varför skrattar du åt mina skämt då om dom är så dåliga som du påstår?” Jag skriker vettskrämd till när den hesa rösten var närmre än jag förväntat mig. Innan jag hunnit reagera ligger hans armar runt mig och sekunden efter snurrade han mig i luften. Skratt blandat med skrik ekade genom den folktumma stranden. Jag drar efter andan när jag känner mina fötter träffa den mjuka sanden. Andfådd sätter jag mig ner för att hämta andan men lyckas inte så bra då mitt skratt värkar aldrig vilja ta slut. Jag kommer få enorma magmuskler om jag fortsätter såhär, inte för att jag har något emot det. Jag vänder min blick för att möta dom hasselbruna ögonen och precis som varje gång jag möter dom smälter jag inombords. Leendet på hans läppar tonar sakta bort när han slickar sig om läpparna. Hjärtat börjar slå hårt i bröstet och nervositeten börjar bubbla upp i magen när han försiktigt närmar sig mitt ansikte. Jag andas ut ett skakigt andetag och sluter försiktigt mina ögon när jag känner hur hans näsa nuddas vid min. Några centimeter till och våra läppar är sammanlänkade. Plötsligt känner jag mig ensam, hans tunga andetag mot mina läppar var borta, hans gudomliga doft var borta, hans närhet var borta. Snabbt slår jag upp ögonen.

Solens strålar bleknar sakta bort i skymningen och tystnad lägger sig som ett täcke över mina öron.

 

Jag stönar frustrerat när ett tjut börjar eka i mina öron. Sakta öppnar jag ögonen och ser mitt tråkiga rum. I ett försök att somna om blundar jag ännu en gång. Jag vill tillbaks till drömmen. Jag gillar den där killen. Varför kan jag inte ha honom i mitt verkliga liv? Hur konstigt det än låter så måste jag erkänna att jag gillar att drömma, drömma om honom. Han är inte som alla andra killar, han är inte snobbig. Snabbt skakar jag av mig tankarna och muttrar något för mig själv. En snabb titt på klockan och jag står på fötterna. Jag sträcker på hela kroppen så att alla muskler i kroppen spänns innan jag slappnar av. Jag struntar i att bädda sängen då Mariana, vår städerska kan göra det. Trött släpar jag mina ben efter mig in till mitt badrum där jag gör mina behov. Stampandes fortsätter jag mot min Walk in closet där jag drar fram ett par svarta jeans som omfamnade mina höften perfekt. Till det drar jag fram ett kort linne som slutar strax under naveln. Nöjt letar jag efter en jacka att ha på mig och precis som alla andra dagar får det bli en tunn skinnjacka. Jag borstar slarvigt igenom mitt bruna hår innan jag kletar lite mascara på ögonfransarna och pudrar ansiktet för att sist fylla i mina ögonbryn. Klagandes vrider och vänder jag mig framför spegeln. Jag ser ut som ett monster! Jag suckar högt och kletar lite mer mascara på ögonfransarna, det kanske får mina ögon att se lite bättre ut? Svordom efter svordom lämnar min mun när jag ser att det redan gått tjugo minuter. Stressat lägger jag på ett tunt lager rosa läpp glans på läpparna. Snabbt tar jag tag i en väska och slänger ner nödvändiga saker som jag kommer behöva under dagen. När ett par höga boots sitter på mina fötter rusar jag ner för trapporna och in i hallen där jag ser en otålig Matt stå och stampa med ena foten.

”Äntligen, jag började nästan tro att du kollapsat framför spegeln eller något” Jag blänger surt på min bror och går förbi honom.

”Jag får kör” skyndar jag mig att säga men får endast en huvudskakning av Matt.

”Varför får inte jag köra någon gång?” stönar jag klagande och slår ut med armarna.

”Världen är inte rättvis.. syrran”flinar han och går förbi mig. Surt hoppar jag in i bilen.

”Dessutom får du skylla dig själv, det var du som råkade köra in i en jävla stolpe” han betonar ordet råkar extra mycket vilket får mitt humör att sjunka ännu mera.

”Jaja” muttrar jag och sätter på min mobil för att sysselsätta mig själv innan jag exploderar.

 

Jag hoppar snabbt ut när jag ser att vi är framme. Jag slänger min väska över axeln i ett försök att ha den runt axeln men misslyckas när den åker ner till armvecket. Med en suck styr jag mina steg mot den stora entré dörren. Med självsäkra steg och huvudet högt uppe går jag genom korridoren.

Jag ler smått mot alla som hälsar för att inte verka otrevlig. Snabbt slår jag in min kod innan jag slänger in allt i skåpet. När jag letat reda på min matte bok, skrivbok och pennskriv slår jag igen skåpet. Hjärtat slår ett extra slag när jag känner en hand på min rumpa. Av ren reflex snurrar jag runt och slår bort handen. Ilsket möter jag Jasin som hade ett brett flin på läpparna.

”Vafan tror du att du håller på med?” Väser jag sammanbitet.

”Lugn kvinna” skrattar han och tar ett steg bakåt. Jag blänger surt på honom med min iskalla blick innan jag går förbi honom och passar på att ge honom en knuff på axeln.

”Vaknat på fel sida ser jag” hör jag honom mumla vilket får mig att rulla med ögonen. Jag ignorerar allas blickar och går mot Bendcie´s skåp där hon mycket riktigt står med mobilen upptryckt i ansiktet. Ett leende tar plats på mina läppar när hon möter min blick och börjar vinka vilt. Med ett skratt omfamnar jag henne i en kram.

”Hej lilltjejn” hon ger mig en ondskefull blick men mjuknar till sekunden efter när ett blängande leende tar plats på hennes rosa målade läppar.

”Gissa vad?” utbrister hon plötsligt helt seriöst. Med flinet fortfarande på mina läppar höjer jag på ena ögonbrynet.

”Jag har träffat en kille” Genast känner jag hur nyfikenheten fyller mig.

”Åh, tell me!” Nyfiket stirrar jag in i hennes klarblåa ögon efter ett svar som lös av glädje.

”Jag träffade honom på nätet..” nu kollar hon osäkert på mig medan mitt leende sakta tonar bort.

”Tänk så är det ett peddo?” mitt påstående blev mer som en fråga när jag försiktigt tittar upp på henne.

”Men han är så söt och du ska bara se honom. Han är så perfekt och söt och bara så perfekt”

Hon viftar dramatiskt med händerna för att få ut dom... rätta orden? Men jag litar på henne och vet att hon aldrig skulle gå så långt att börja dejta en kille som inte är bra för henne. Leendet var tillbaka på mina läppar och lika så nyfikenheten.

”Så vad heter han?” Jag ler busigt mot henne när hon tar en lock och snurrar den runt sitt finger.

”Chris” ler hon.

”Är han snygg?” Hon nickar hastigt med ögonen stora som klot.

”Han är ett muskelberg” Jag ler snett och vrickar på ögonbrynen.

”Har ni träffats?” Hon ler blygt men skakar på huvudet.

 

"No.."

 

Mitt i mitt förhör börjar skolklockan ringa vilket betyder att vi börjar. Jag krockar fast min arm med hennes för att börjar gå mot matte salen. Vi styr våra steg mot bänkarna längst bak som till vår lycka var lediga.

Uttråkad tittar jag ut genom fönstret medan Mr Fr.. vad han nu hette har genomgång. Varje vecka är det en ny som praktiserar här så jag har ingen kol alls på vad dem heter. På den stora gräsmattan satt ett gäng med näsorna nedtryckta i sina böcker medan ett annat gäng var samlade runt en bil och rökte. Min blick går vidare till ett par. Killen hade tryckt upp henne mot ett träd och tjejens armars låg runt hans nacke. Jag kisar med ögonen för att se vilka det var när jag känner en knuff på armen. Jag vänder mig mot Bendcie som kollar menande på mig. Frågande kollar jag mig runt och ser att allas blickar ligger på mig.

”Ska jag upprepa mig?” Jag kollar storögat på den långa manen framför mig. Hans mörkgröna ögon gjorde mig nervös. Jag skakar snabbt på huvudet.

”Jag vet inte svaret” Mumlar jag då jag antar att han ställt en fråga som jag inte hört. Med en nick börjar han prata igen och ännu en gång glider min blick mot fönstret men skillnaden var att parkeringen var tom. Gänget som pluggat var nu också borta och lika så paret som var upptryckta mot trädet.

 

-

 

”Men ser man på” Jag höjer min blick och ser Candcie och Cody komma mot oss, hand i hand. Ett svagt leende tar plats på mina läppar. Jag ställer mig upp för att krama om båda i en gruppkram.

Jag hoppar närmre Taylor, som hoppar närmre Bendicie för att både Zack och Candcie skulle få plats runt det trånga bordet.

”Hur har er dag varit då?” frågar Candcie glatt. Ovanligt glatt.

”Seg” muttrar jag och Bendcie i mun på varandra.

”Min var faktiskt helt okej, Jag fick ett härligt knull” utbrister Taylor glatt med ett stort flin på läpparna.

”Varför blir jag inte förvånad?” Cndcie lägger dramatiskt ena handen på bröstet medan hon storögat kollar på Taylor innan hon brister ut i ett skratt. Jag drar snabbt upp min mobil som börjar vibrera.

Jag sväljerklumpen i halsen när jag ser namnet på den lysande skärmen.


Kommentarer
Postat av: Sara

Så sjukt bra!!

2014-03-22 @ 20:37:53

Postat av: Elsa

Sjuukt bra! Du är ju bäst på att skriva!! :*

2014-03-23 @ 10:30:15


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback